Snö, seriöst?

Jag: Har du sett vädret?
L: ...
Jag öppnar persiennerna och visar snöyran.
Jag: Man kan se det som om våren kommit tidigare, aprilväder redan i mars, liksom.
L: ...
Jag: Vill du fortfarande springa efter frukost?
L: ... (ger mig en sån där blick)
Jag: Kanske inte, alltså?
L kryper ner under täcket igen. Mumlar något om 15 grader och sol i Frankrike.

Jag misstänker att springturen är inställd.

Fruktansvärt gympatips från 1934

Man måste ju fråga sig hur många ryggar, nackar och andra leder som knäckts av Bertil Ugglas gymparutin. Härligt med någon som tycker att man ska inleda morgonen med att "göra en översträckning av ryggen". Sevärt - men don't try this at home, kids! (tack till Anna för tipset)

Hur gör torpederna?

Har just simmat en kilometer. Börjar känna mig rätt nöjd med farten, även om flåset inte riktigt var med mig idag och jag tröttnade efter en kilometer.

Men hela andra halvan att plaskandet var det som att simma bredvid en delfin. Eller torped. En kille som simmade så fort att han körde om mig på fem-sex sekunder, trots att jag crawlade på.

Jag får ju inte alls samma hugg-i-magen-känsla som när man ser vansinneslöpning, men minst lika förbluffad. Det syns ju inte på tv, först när man plaskar där bredvid. Jag fattar verkligen inte hur det går till. Försöker föreställa mig hur det vore att bli omsimmad av Phelps och grabbarna. Världsrekordet på 800 meter är sju och en halv minut.

Lär ju inte få uppleva det - men efterlyser en riktigt vass simmare, vore kul att bli omsimmad nån gång, se hur snabbt det kan gå. Och kanske få ett tips eller två. Säg till om du känner dig träffad.

Benen ute på vårbete med läskigt frågetecken

55 minuter, snart är jag uppe i en hel timme. Skön, klar vårluft, check. Trevlig runda i lilla Älvsjöskogen, check. Vårlycka, dubbelcheck.

Men för första gången sen jag ropade hej för några veckor sen fick jag en ilning av oro längs ryggraden. Högerknäet kittlade, det var inte inbillning. Inget ömmande, inget drag eller tajthet, men en bekant känsla som jag inte har saknat det minsta.

Fyra omgångar stretch, löpvila imorgon och förhoppningsvis kittlar det inte ett spår till helgen. Håll tummarna för mig!

En timme efter redan från start

Sommartid. En förlorad timme. Firade det med att snooza 1h45min. Sen kämpa hela arbetsdagen mot en osynlig jätte som tryckte mitt huvud tungt, tungt mot marken.

Så var högerknäet inte ömt, inte ont, men trött. Ingen antydan till löparknä, men utmattning som efter ett styrkepass.

Så tog en vilodag i den fina vårluften. Tidig kväll med L istället. Imorgon blir det andra bullar!

Vad tränade du i helgen?

Vårväder, löparlycka. För vissa till och med tävlingspremiär på Premiärmilen. Själv var jag bortkopplad, nerkopplad till och med från bloggen, hela helgen i Sundborn, Dalarna, med L hos min farmor och farfar. Känns som om jag varit borta på en hel semester. Med en del springande i, såklart. Hur har din träning i vårsolen varit?

Läs hela inlägget >>

3 x träning på ett dygn!

En kilometer simning, check! Mår sjukt bra efter två jympa-pass och ett sim-pass på 24 timmar. Visserligen skam att träna inomhus när våren skiner ute, men det får jag göra nåt åt i helgen. Nu hemåt med feta träningsväskan med genomsura handduken.

Dubbelpass på gång!

En timme Friskis & Svettis-jympa med L före jobbet. Nu på väg till Västertorps simhall för en kilometer i bassängen. Peppad som katten!

Snart 200 omgångar stretching sen 1 februari

Idag har jag bara stretchat två halvdana gånger. Glömde morgonstretchen för första gången på flera veckor. Men jag tror att jag snart kommit upp i 200 stretch-omgångar sen 1 februari nu. Inte illa pinkat. Jag är lite osäker på exakta siffran, så jag bestämmer mig för 195. Då kanske jag får fira 200 imorgon kväll. Najs.

Läs hela inlägget >>

Framgångsreceptet mot löparknä del 4 av 4: minilöpning

Det ser ut som om jag äntligen, efter att ha testat olika botemedel i flera månader, är på väg tillbaka från löparknäet som jag drabbades av den där dramatiska söndagen i november. Men jag har inte berättat så mycket om vad jag egentligen har gjort de här senaste fem veckorna, när jag äntligen fått genombrottet.

Så här kommer det hemliga receptet - alla stretchövningar, styrka och annat som till slut besegrade Knut. Det här är den sista av fyra delar och den handlar äntligen om något kul. Den första delen handlade om en dunderdos antiinflammatoriskt, den andra om stretching och den tredje om styrka. Men den sista pusselbiten i min återhämtning var faktiskt löpning.
Läs hela inlägget >>

Framgångsreceptet mot löparknä del 3 av 4: styrkeövningar

Det ser ut som om jag äntligen, efter att ha testat olika botemedel i flera månader, är på väg tillbaka från löparknäet som jag drabbades av den där dramatiska söndagen i november. Men jag har inte berättat så mycket om vad jag egentligen har gjort de här senaste fem veckorna, när jag äntligen fått genombrottet.

Så här kommer det hemliga receptet - alla stretchövningar, styrka och annat som till slut besegrade Knut. Det här är den tredje av fyra delar och den handlar om något som mina tränare menar att 90 procent av alla löpare gör på tok för lite av. Den första delen handlade om en dunderdos antiinflammatoriskt, den andra om stretching. Men idag blir det styrka för hela slanten.

Läs hela inlägget >>

Framgångsreceptet mot löparknä del 2 av 4: stretching

Det ser ut som om jag äntligen, efter att ha testat olika botemedel i flera månader, är på väg tillbaka från löparknäet som jag drabbades av den där dramatiska söndagen i november. Men jag har inte berättat så mycket om vad jag egentligen har gjort de här senaste fem veckorna, när jag äntligen fått genombrottet.

Så här kommer det hemliga receptet - alla stretchövningar, styrka och annat som till slut besegrade Knut. Det här är den andra av fyra delar, och troligtvis den viktigaste. Den första handlade om en dunderdos antiinflammatoriskt. Nu blir det stretching.

Läs hela inlägget >>

Framgångsreceptet mot löparknä del 1 av 4: antiinflammatoriskt

Det ser ut som om jag äntligen, efter att ha testat olika botemedel i flera månader, är på väg tillbaka från löparknäet som jag drabbades av den där dramatiska söndagen i november. Men jag har inte berättat så mycket om vad jag egentligen har gjort de här senaste fem veckorna, när jag äntligen fått genombrottet.

Så här kommer det hemliga receptet - alla stretchövningar, styrka och annat som till slut besegrade Knut. Det här är den första av fyra delar.

Läs hela inlägget >>

Fredagsfilm för springnördar

Tack till Bonjourtrail-Viktor för det här filmtipset! Den här gången handlar det inte om ett par minuters inspiration utan om en rejäl dokumentärfilm. Den handlar om det kenyanska löparundret, berättat med fokus på irländaren Colm O’Connell och löparskolan han driver i landet sedan flera decennier.

Lätt, vacker löpning och leende tonåringar som berättar att på skoldagar tränar de faktiskt bara två gånger, inte tre som när de är lediga.

Så frågar sig människor vad det kenyanska löparundret beror på.

Projekt Förort räddar kids genom att lära dem slåss

Igår kväll var jag med om nåt som var så coolt och inspirerande att jag bara bubblade över. Tänkte hålla mig från att skriva tills jag fick ett foto mejlat till mig, men nu bubblar det ut i fingrarna ändå.

Projekt Förort vill erbjuda ungdomar runt om i förorterna som är intresserade men inte har råd, att träna och tävla i kampsport. Killarna som driver det säger att idrotten var chansen ut ur ett kriminellt liv för många av dem själva. (men de berättar själva bättre om projektet själva - kolla in deras dokumentärserie på Youtube)

Läs hela inlägget >>

Stretcha, stretcha bort löparknäet

Inleder som alltid träningspasset med stretch. Ska springa lite. I helgen kommer en lite längre guide till precis allt jag gjort för att få bukt med knäet. Om det nu inte kommer tillbaka idag.

Mer träning bästa boten mot träningsvärk

Well, det beror såklart på vilken sorts träning. 100 höga hopp hade nog knäckt både vader, muskelfästen och knän idag. Men simning, vilken grej!

Två kilometer omväxlande med och utan flytdolme och handpaddlar och benen mår sååå mycket bättre. Trötta, ja. Men slitna, bara lite grann.

Och det är inte ett så dumt råd, faktiskt. Om du vaknar med rejäl träningsvärk och inte känner för att riktigt njuta av den, utan vill gå vidare:
- Ta en promenad
- Mjuka upp musklerna genom att sträcka, klämma eller svänga lite på dem
- Träna något utan stötar eller hård belastning, typ simning eller längdskidor
- Eller bara ligg kvar, fokusera på värken och tänk "yes, precis så hårt körde jag igår, tusan va jag är grym!"

Sagan om Träningsvärken III

I morse kunde jag resa mig ur sängen utan att rulla över på mage, men sen haltade jag ut i vardagsrummet precis som igår.

Träningsvärken är kvar.

Men efter tio minuters stretchande så släppte det faktiskt den här gången. Tillräckligt för att jag ska kunna gå utan haltande, i alla fall. Det var ett fint framsteg.

Men jag vill inte springa idag, det känns lite väl vågat, så jag packade simkläderna. Benen får vänta till imorgon.

Dagens inspirationsvideo: Kilian springer över Pyrenéerna

Alltså inte Pyrenéerna från Frankrike till Spanien, utan Pyrenéerna från Atlanten till Medelhavet. 800 kilometer. 43 000 höjdmeter. Fem Mount Everest. På åtta dagar.

Men det galna med det här äventyret - och ja, det är svårt att inte se alla tre filmerna i rad - är faktiskt inte den fysiska bedriften utan kärleken, utsikten, suget i benen när man ser honom springa över bergstopparna och de höga fälten ihop med vänner och främlingar som kommer dit för att hänga på några timmar.

Läs hela inlägget >>

Episk träningsvärk II

Försökte resa mig ur sängen i morse. Två gånger. Sen rullade jag runt på mage och kravlade ur istället. Stretchade i en kvart, varenda benmuskel jag kunde hitta, innan jag kunde stå upp rakt. Högra ambitioner än så var inte att tänka på.

Den episka träningsvärken fortsätter. Det var i söndags som jag körde ett överambitiöst tabata-pass på vardagsrumsgolvet. Jag hoppas att jag slipper fortsätta äta upp det imorgon. Jag vill kunna gå utan att det ser ut som om jag behöver en rullator.

Simmat mig till kramp

Kilometern blev en och en halv, men sen var jag verkligen tvungen att kliva upp, duscha och åka hem. Då hade jag varit tvungen att stanna tre gånger för att stretcha bort kramp i fötterna. Dessutom närmade sig klockan halv tio på kvällen. Men det gick fint, trots min episka träningsvärk som gör att jag fortfarande har svårt att gå utan att halta. Och imorgon är en annan dag - hoppas jag är i form att springa lite efter jobbet! (men det visar sig när jag vaknar och upptäcker ifall jag kan resa mig eller måste rulla ur sängen, som i morse)





Utpumpad efter simningen.

Träningsvärk á la Hinhåle

Jag har svårt att gå idag. Bjuder kollegorna på skratt när jag hasar fram som om jag behövde rullator. Det är inget fel på benen (tror jag), bara gammal hederlig träningsvärk.

Men i en dos som får en att tänka självmisshandel, Opus Dei och ragnarök. Skulle jag försöka springa skulle jag riskera att böja knäna åt fel håll. Jag kan inte gå varken uppför eller nedför trappor.

Det är helt fantastiskt. Äntligen, äntligen har jag kört ett riktigt fett träningspass. Uppenbarligen. Smärtsamt uppenbart.

Nu ska jag, alldeles för sent, till poolen för en sen kilometer utan belastning på leder eller stötar på ömma muskler. Hoppas bara jag tar mig upp ur bassängen efteråt.

Eufori x 2 idag!

Jag hade kunnat stoppa Loreens vinstlåt i öronen på dagens träningspass, utan överdrifter. Istället snackade jag strunt med vännen Mymbel första halvan och tittade på Frankrike-England i rugby-cupen Six nations i andra. Men känslan var där även utan låten - och då stod bara solskenet för en liten bråkdel av euforin.
Läs hela inlägget >>

Dags att flytta - häng med!

Är gräsänkling hela helgen. Förutom att träna sent i fredags, simma mig yr igår, strax sticka iväg på dagens träningspass och simma före jobbet imorgon bitti ägnar jag mig åt träningsnörderi på andra sätt:
- Friidrotts-vm på tv
- Skidor på tv
- En och annan inspirationsvideo med Kilian Jornet :)

Och, framförallt ...
Läs hela inlägget >>

Simning minus glasögon lika med huvudvärk

Hade tänkt simma två kilometer i Västertorpshallen. Tyckte väl faktiskt att det mest skulle bli lite trist, det kan ju va så ibland med träning, speciellt om solen skiner, barmarken skriker till dig och du snubblar över löparskorna när du ska ut. Men inte kan ge dig ut på ett långpass med favoritmusiken. Inte ens lyssna på något i bassängen, eftersom du bara hunnit testa det magiska, vattentäta fodralet fem gånger och du sagt att du ska testa det tio innan du riskerar telefonen.

Läs hela inlägget >>

En kvarts löpning och 24 brutalbänk

Korven gjorde det! Det blev bara trekvarts träning, för sen fick jag fly ut innan Friskis & Svettis stängde, men riktigt grymma trekvart blev det.

Läs hela inlägget >>

Korven styr träningen

Gräsänklingshelg blir träningsläger i miniformat. I alla fall tänkte jag träna varje dag tills L kommer hem måndag kväll.

Idag var första tanken simning. Men gräsänklingsvanan trogen drog jobbet ut på tiden. Västertorpshallen hann stänga.

Tänkte gymmet på jobbet istället. Men sen kom hungern smygande. På fredagar har vi ingen frukt på jobbet och jag glömde som vanligt köpa matlåda.

Så nu blir det Friskis & Svettis Hornstull, trots uppenbar risk för tröga köer. För då kan man käka korv med bröd på vägen :)

Gymma utan kö till en enda maskin

Fick en massa trevliga telefonsamtal precis när jag skulle ner i källaren och gymma, så blev alldeles på tok försenad jämfört med vad jag hade tänkt. Fördelen, det finns ju inte minsta gnutta till risk för kö på jobbgymmet klockan halv åtta.

Men nu är det skönt att jag strax är hemma. Alldeles för sent.

Träningsvärk = sovmorgon

Armarna, bröstet, vaderna, insidan av låren, baksidan av låren. L:s muskler var inte riktigt upplagda för ett nytt träningspass när väckarklockan ringde vid 5:15 i morse. Blev sovmorgon istället, vila är också viktigt för träningen. Jag ska försöka få till ett pass på jobbgymmet ikväll istället.

Jympa-klass med tanter tuffare än man kan tro

Jag och L körde morgonträning i morse och fick för oss att köra nåt vi inte gjort på länge: en jympa-klasss på Friskis & Svettis. Jympa medel, närmare bestämt.

Jag tog i från tårna från början, tänkte att det var tvunget för att passet skulle bli tufft. Det var ju länge sen jag körde såna klasser, innan jag började träna ordentligt. Och rummet var fullt med tanter.

Läs hela inlägget >>

Solsken i ögonen, spring i benen

Solsken på himlen idag, luften hög och klar, benen vaknade glada. Egentligen var det kanske dags att simma, men skam att stänga in sig när himlen är såhär blå, så jag sprang istället. Tolv minuter. Och jag borde nästan ha nån sorts pris för att jag lyckades tygla mig och sluta direkt när klockan slog över till tolvan, strax innan Telefonplan.

Det kittlade visserligen en anings aning i högerknäet, nåt som kanske, möjligen skulle ha blivit en löparknäspänning en stund senare, men benen kändes pigga.

Och L hade tittat på mig med sina hundvalpsögon och undrat om jag inte kunde springa till Muffinsfabriken i Midsommarkransen och köpa lite söndagsfika. Så jag hade en ursäkt serverad, bara fem-tio minuter till så skulle jag varit framme vid muffinsparadiset.

Men jag promenerade till tunnelbanan istället. Stretchade rejält. Åkte till Fruängen. Sprang visserligen hem tre minuter, men sen var det stopp. Körde ett stentufft hoppa-studsa-kondispass istället (kallas tydligen tabata, fick jag tips av från flera upplysta bloggläsare).

Och stretchade igen, såklart. Fyra gånger hittills idag.

Vasaloppsorgie

Framför tv:n, alltså. Mina skidambitioner sträcker ungefär till att passivt fundera på ifall man kan hitta sig ett längdpaket på rea nu i mars. Och kanske ta en tur nästa vinter. Kanske.

Men nu är det Vasalopp på tv. Väldigt underlig form av underhållning.

Nattens inspirationsvideo: Kilian Jornet springer 40 timmar...

... och inleder i 4:30-tempo. Skön natur, fantastisk löpning, första delen av två:

Mitt livs längsta 5km-löptur

Jag och L begav oss till Ursvik för fem kilometer blandad jogg och löpning. Hon har aldrig sprungit i skogen förut och jag kör hårt på min skadeparanoia i rehaben, så lugnt skulle det bli.

Såhär i efterhand kan det ju tyckas självklart. Som nåt vi borde förutsett. Ursviks terrängspår i skogen den 3 mars, efter en månads pendling mellan smält- och frysgrader. Men vi hade ingen aning, inte den minsta, innan vi passerade ett krön och plötsligt gled fram längs en isgata.

Läs hela inlägget >>

Mot Ursvik!

Inga skidor för mig den här Vasaloppshelgen - men löpning på spår i skogen med L! Genom att växla gång-löpning ska vi kunna ta oss runt Ursviks 5km-spår utan att spräcka L:s yrselgräns eller mina rehabparanoida säkerhetsmarginaler. Framförallt - kolla in vädret!

Springjonas vs löparknäet: hopp

Fjärde lilla springturen utan några problem. Nästa vecka ska jag öka till en kvart. Pallar knäet det också så börjar jag våga tro på att det kanske, kanske är över.

Efter mina tio mäktiga minuter på löpbandet blev det fyrtio styrka och stretch. Sen var L både yr och illamående, så vi åkte hem.

Träning trots allt!

Blev kvar senare än tänkt på jobbet. Vette katten hur det gick till. Men jag vill inte banga träningen igen, känns som om jag inte gjort annat hela veckan. Nu på väg till Solna för att möte L och gymma på Friskis Karolinska. Har inte testat det förut, men L valde dem eftersom de borde ha gått om plats. Finns inget tristare än att köa på gymmet.

På vägen måste jag verkligen få i mig en korv, puh jag är hungrig.

Dagens inspirationsfilm: The Love of Running

:)