Vacker, vacker, vacker bergslöpning

Imorgon blir det löpning igen. Av praktiska skäl på löpbandet på Friskis & Svettis Hornstull, vid 6:30-tiden på morgonen, men ändå: löpning. Jag är nervös för att Knut, mitt högerknä, ska krångla igen. För att få upp inspirationen, känslan, tittar jag om och om igen på en av de vackraste, mest inspirerande löparfilmer jag stött på:



En dryg kilometer mitt i vattengympan

Den första varningen kom redan i receptionen. Jag var tvungen att sträcka mig in, bakom en hord av kängor-sneakers-lågskor, för att hitta ett litet hörn stort nog för mina dojor. Sen var nästan alla skåp tagna. Till sist en liten kö utanför toaletten och alla duschar utom en upptagna.

Sen klev jag in i Västertorps simhall. Stannade. Tittade en gång till. Var på väg att vända om, torka mig, packa ihop och åka hem.

Två tredjedelar av bassängen var inte längre en vattenmassa med simmande människor i. Det var en stor, pulserande organism. En sekt av siamesiska tvillingar i gelé. Ledda av en sektledare utrustad med en stereo fylld med Mix Megapol (på ett dåligt sätt), en hurtig attityd och vattengymparörelser från bassängkanten.

Den återstående tredjedelen var visserligen vatten med simmande människor i, men mer känsla av Essingeleden klockan 07:30 en måndagsmorgon än av cabrolet med nedvevade rutor, ensam på en landsväg. Trafikstockning.

Det gick förvånansvärt väl. Då och då blev det lite känsla av att simma på öppet vatten när vågorna svepte in eller de andra simmarnas rörelser skapade strömmar framåt eller bakåt. Men det är ju bra övning det också. Totalt blev det 1,2 kilometer och den här gången helt utan flytdolme eller handpaddlar (och utan hörlurar - jag kommer inte simma med dem förrän jag testat fodralet fem-tio gånger nu).

Nervös och hälsosamt paranoid

I övermorgon är det februari. Det betyder att min månadslånga löpvila för att få löparknäet Knut i schack är över och det är dags att börja springa igen.

Jag är nervös. Rejält nervös. Värre än inför någon tävling.

Nu, plötsligt efter flera veckor utan ett organiserat löpsteg (bara lite kutande efter bussar), börjar knäet kännas lite ömt. Inbillar jag mig i alla fall.

Vad gör jag om Knut krånglar på onsdag? Benen kommer såklart att kännas ovana, gnissla lite även om jag bara ska ge mig ut en halvmil, men tänk om knäet strular igen? Ska jag ta en månads vila igen, ännu en gång och hoppas att det gör susen? Varför skulle det göra det? Jag var ju nästan helt frisk redan innan, så om en månad inte räcker vad tyder på att en till skulle göra susen?

Usch, hemska tanke. Jag hoppar i bassängen för att skingra tankarna.

Tänk dig att spendera en helg här...

.. utan att springa, åka längdskidor eller ens gå på en promenad?

Helgalet egentligen. Nästa tur till Sundborn, Dalarna, ska vi ha lite mer tid att njuta av naturen också, inte bara av det ypperliga sällskapet. Jag längtar redan tillbaka!

75 minuter skavsår på låren

Det blev bara 75 minuter på träningscykeln, för sen kom en trevlig Friskis-man och berättade att de var på väg att stänga. Den sista minuten ökade jag frekvensen till 110 och ställde mig upp, fick upp pulsen till en bra bit över 170.

Jag skulle kunna låtsas besviken över att det blev en kvart kortare än tänkt. Skriva att 75 minuter på cykeln var alldeles för kort, att jag gärna skulle kört en kvart till. Minst. Helst lite nonchalant, i en bisats.

Men ojojoj va skönt det var att få kliva av. Även innan den där slutspurten hade pulsen krupit upp och parkerat över 160, tidningen var utläst och svetten den enda vätska det inte var brist på.

Men den främsta anledningen till mitt tysta, stående jubel under slutspurten var skavsåren på insidan av båda låren. Kan man skaffa cykelbyxor för att köra träningscykel på Friskis & Svettis?

Sjukt svettigt...

68 minuter cyklat, 22 minuter kvar. Puh...

Träna på korv

Kom inte iväg till Dalarna idag. Jobbmöte jag inte kunde undvika - och det är inte kul med sen kvällskörning. Visade sig sen att L blev tvungen att jobba ännu senare än jag. Känns mycket bättre att åka tidigt imorgon bitti istället.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig - om jag ändå inte kunde få en fredagskväll med farmor och farfar, och inte en tidig kväll med L, så kunde jag i alla fall få till ett träningspass. Och idag såg jag till att få lite mat i magen först, i alla fall två korv med bröd.

Träna inte hungrig

Insåg att ikväll nog är sista chansen att träna den här veckan. Trist med ännu en klen vecka, men lite jobbresande och hela helgen hos släkten i Dalarna ställer till det.

Så jag stack till Friskis & Svettis trots att jag egentligen bara var hungrig, trött och sugen på att åka hem till L. Käkade en banan på väg ut från kontoret, men blev spak i kroppen efter några minuter på cykeln. Pressade mig igenom 40 minuter, men det är rätt dumt att träna hungrig så jag klev av, duschade och åkte hem.

Ser fram emot onsdag nästa vecka, februari när jag får börja springa igen. Då blir det lättare att träna även på resande fot.

Vila i Norge

Hade en lååång dag på jobbet igår, gick upp 3:55 för att flyga till Bergen över dagen. Direktflygen har dragits in, så på morgonen åkte vi via Köpenhamn. Knasigt. Hemåt via Oslo, men klockan var framåt 22 när jag låste upp ytterdörren.

Det blev inget tränande.

Telefonfodralet är halvfullt, inte halvtomt

Inledde träningsveckan långt över förväntan, med ett simpass med L vid kvart i sju på måndag morgon. Sjukt imponerade av oss själva!

Men lyckan satte klorvattnet i vrångstrupen efter 90 meter, när ljudboken (Jan Guillous hittills riktigt utmärkta självbiografi Mitt skrivande liv, tack för julklappen Tomas!) plötsligt tystnade. Jag ställde mig upp på botten, stirrade på fodralet på vänsterarmen och tänkte aj de där bubblorna ser ut att sitta på insidan, inte på utsidan.

Kastade mig upp på kanten, drog ur telefonen och svepte in den i handduken, men det var lönlöst. Jag tömde fodralet som om det vore en halvfull termos, telefonen gick stekhet och reagerade inte på en knapptryckning. Stendöd, kaputt, inte ett livstecken.

Helvete!

Jag hade haft sinnesnärvaro nog när jag ryckte upp fodralet för att faktiskt kolla ifall det verkade ha kommit något i kläm, utan att se nåt. Jag mindes att jag precis som vanligt hade kollat noga när jag i omklädningsrummet hade stoppat i telefonen och stängt fodralet. Men kanske, möjligen inte dubbelkollat så som jag gjort tidigare.

Fan!

Men telfonen låg död, invirad i handduken och skulle inte bli varken gladare eller ledsnare av min uppmärksamhet, så jag hoppade i bassängen igen. Vattnet var faktiskt lugnande, armtagen, den rytmiska andningen, längd efter längd. Jag skulle ändå bli färdig till halv åtta, kunna vara på jobbet strax efter åtta, i god tid, precis som det ska vara en måndag. Simmade en och en halv kilometer, blev bara skönt trött, inte alls utmattad.

När L kom ut i receptionen frågade hon om jag inte kunde följa med i bilen istället för att ta tunnelbanan direkt till jobbet. Det var lite, lite längre för mig, men inte mycket. Hon hade bilen för att vi behövde lämna in den på verkstaden. Batterilampan lyste och L var sisådär sugen på att bli stående på motorvägen, ensam, med en fästman utan fungerande telefon lyckligt ovetande någon annanstans.

Så jag hängde med. Det skulle ju inte ta speciellt mycket längre tid alls. Vi svängde ut på E4:an. Eller snarare, köade oss ut.

Aaaargh!

Tjugo över nio snubblar jag in på kontoret, in i avdelningsmötet som började klockan nio, där såklart ingen har kunnat nå mig och få veta varför jag inte är på plats. Spenderar resten av dagen med att försöka vara presschef utan telefon, beställa en ny telefon, skynda på beställningen, jaga bilverkstaden, plus en gammal verkstad som lagade samma fel ett drygt år sedan, låna telefon igen för att ringa tillbaka till L, försöka smälta att felsökningen landade på elva tusen kronor, bestämma oss för om vi ska sälja bilen eller inte, låna telefon och ringa en runda samtal till, till slut springa hemåt för att hinna före vännerna som kanske står utanför och fryser - men som i sin tur spenderat dagen med att sms:a och ringa mig innan de slutligen har gett upp och konstaterat att jag uppenbarligen ställt in vår rundpingiskväll, eftersom jag inte svarar.

Men ... jag inledde åtminstone veckan med att simma en och en halv kilometer. Glaset är halvfullt.

Och vinnaren äääääär... (trumvirvel)

... Jonas Henriksson!

Juryns motivering lyder:

"För en övning som både är bra för just löpare, som behöver rejäl core-styrka, utnyttjar träningsbollen riktigt bra och framförallt är så pedagogiskt beskriven med några få ord att till och med Springjonas förstår."

Jonas Henrikssons övningsbeskrivning löd:

"Killer-övning med boll...stå i "armhävningsställning",fötterna på bollen och raka armar,dra/rulla bollen upp mot dig och magen,rulla tillbaks till utgångsläge,repetera x ggr!
Mvh Jonas Henriksson"

Med stort tack till alla andra fina, smarta bidrag! Nästa gång jag är på Friskis & Svettis lovar jag testa dem (även om jag måste säga att Emma A:s övning verkar riktigt läskig...)

Jonas, mejla mig på springjonas@jonasjansson.com så att jag får dina kontaktuppgifter så ser jag till att du får priset från Snowandmotion.se!

Sista anmälningsdag till Vinthundsvintern

Idag är sista anmälningsdag till vår tävling Vinthundsvintern, som går av stapeln i helgen. Programmet är späckat med två dagar friidrott - inte bara en hel räcka löpardistanser utan dessutom kul, höjd, längd och annat lattjo. Kostar inte mer än 80 pix per deltagare och gren, och är dessutom Stockholms öppna distriktsmästerskap.

Den enda riktigt trista nedsidan är att jag är bortrest och inte kommer kunna vara funktionär, så du kan inte räkna med hejande från mig :( (men det kommer vara gott om andra tokhejande smurfar, så oroa dig inte)

Läs mer och anmäl dig här!

Och gilla den nya Facebook-sidan för tävlingen här!

Vecka med alldeles för lite träning

Jag lyckades simma en rejäl dos igår, en och en halv kilometer nästan helt utan pauser. Men veckan blev riktigt klen träningsmässigt. Jag får väl skylla mig själv, som hade planerat in massvis med kvällsaktiviteter hela tiden, men känner mig såklart lite småfrustrerad.
En timme simning tisdag. En timme träningscykel och styrketräning torsdag. En timme simning lördag. Så lite stretchande och enbensstyrka här och där. Men riktigt, riktigt klent.
Nästa vecka bjuder på liknande hinder: rundpingis med en bunt vänner på måndag kväll (nej, det räknas inte riktigt som träning i min värld), kvällsjobb en bit in på tisdagskvällen, flyg till Bergen över dagen på onsdag och sen till farmor och farfar i Dalarna över helgen. Hur planerar man in ordentligt med träning då, speciellt när man inte springer och alltså inte kan transportlöpa fram och tillbaka?

Jag hoppas på nåt i stil med det här:
Måndag, vila
Tisdag, cykel och styrka på jobbets gym på lunchen
Onsdag, vila
Torsdag, cykel och styrka efter jobbet med L
Fredag, simning på morgonen
Lördag, vila
Söndag, cykel och styrka med L när vi kommer hem från Dalarna

Skulle gärna hoppa över någon av vilodagarna, men tror inte att vi lyckas överlista väckarklockan tillräckligt bra för att ta oss till simhallen klockan 6:30 imorgon bitti. Och utan löpning kan jag nog inte träna uppe i Dalarna på lördag.

Glöm inte tävlingen - sista chansen vinna Casall-boll ikväll

Om du vill vinna en Casall-träningsboll från Snow and motion har du kvällen på dig att tipsa om något kul att göra med den - låt fantasin flöda och berätta om din bästa styrkeövning, en lattjo balansutmaning eller något rent fånigt. Kommentera direkt här eller på inlägget om tävlingen från i torsdags.

Mitt eget övningstips kommer direkt från min naprapat och ska vara en nyckelövning för att hålla benen skadefria.

Fjärde kvällen med Studenterna

Fjärde kvällen med Studenterna den här veckan. Ingen av dem träning. Lite skumt med en springklubb, ovant - men också rejält trevligt.

Måndag var det överlämning från gamla till nya redovisningsansvarige och jag som nybakad kassör stod för värdskap och en hoper dumma frågor. Tur att man har kompetenta klubbkompisar med koll!

Tisdag blev det träning och hemmahäng i soffan, men spenderade ändå en rejäl del av kvällen med att leta blanketter, läsa stadgar och rutiner och sortera tankarna om klubbens ekonomi.

Onsdag var det första styrelsemötet. Många dumma frågor igen, så många att det tog fyra timmar, men ändå både kul och nyttigt.

Torsdag blev det träning istället.

Så ikväll blev det middag ihop med gamla styrelsen, en massa struntprat med libanesiskt käk, men även en hel del om klubbens framtid. Vad är viktigast i verksamheten, hur ska vi hjälpa fler medlemmar att aktivera sig, hur ska vi få fler tränare så att vi kan ta emot fler medlemmar, vad vill vi använda klubbens pengar till?

Nu hem till soffan, imorgon träning igen.


Från Springjonas i farten

Naprapatens styrkeövning för skadefria ben

Så, här kommer mitt bidrag till bra övningar med en stor mjuk Casall-boll (vill du vinna en egen boll, missa inte tävlingen!), direkt från min naprapat Mikael Klintmark på Access Rehab.

Enbensböj med boll

Stå på tå på ett ben, med bollen mellan svanken och en vägg. Böj långsamt benet så långt du kan, med andra foten i luften, och res dig sedan igen. Bollen rullar mellan ryggen och väggen.

Syftet är benstyrka ända från vaden till rumpan, och tack vare ett-ben-på-tå får du en rejäl dos balansträning, alltså småmuskler runt knäet. Perfekt för att slippa ett löparknä, alltså!

Man kan göra enbensböj fristående på golvet, men då får man en lite mer framåtlutad ställning (eller så ramlar man på rumpan). Tack vare bollen hamnar tyngdpunkten lite längre bak och man kommer åt lite andra muskler.

Jag kör två set gånger tolv repetitioner på vardera benet, två gånger i veckan.

Tävla och vinn Casall-träningsboll

Extra extra - Springjonas första läsartävling! :)

Jag har en ny rehab-övning mot löparknäet som kräver en stor boll - och mycket lämpligt så hörde Snowandmotion.se av sig just då och ville bjuda på priset för en tävling.

Så nu kan du vinna just en stor mjuk Casall-boll att leka med - allt du behöver göra är att tipsa om nåt man kan göra med den! Deadline är söndag och enväldig domare är jag.

Självklart kan jag inte va sämre själv, så min egen övning kommer lite senare.


Från Springjonas i farten

Styrelsemöte med Studenterna

Blev vilodag idag. Ägnade kvällen åt första styrelsemötet med FK Studenterna, min springklubb. Tackade i ett svagt ögonblick ja till styrelsen, i ett ännu svagare till kassörsrollen. Är nu begravd i blanketter, protokoll och anställningsavtal för tredje kvällen i rad.

Men det är nog högst temporärt. Det är faktiskt himla kul och mesta tiden och energin lär jag ägna åt att bygga Sveriges trevligaste löparklubb, inte åt blankett 7199 till Postgirot. En av mina favoritsaker med Studenterna är ju just att vi är en klubb, en ideell förening, snarare än ett träningsföretag där man köper en tjänst. I en klubb blir man en del av en löparfamilj på ett helt annat sätt. Man lär sig mycket mer om löparvärlden, om att arrangera träningsläger och tävlingar, om att bidra till löparvärlden.

På bara ett och ett halvt år har jag fått så otroligt mycket av mina tränare och klubbkompisar. Nu är det dags att börja ge tillbaka. Det börjar med blankett 7199, men sen ska vi ha kul!


Från Springjonas i farten

Simtur och mat

Simmade med L idag. En och en halv kilometer, blev det. Lyssnade på ljudbok. Upptäckte också att ja, jag har mobiltäckning även under vattnet när jag simmar. Väldigt skumt. Dock mindre praktiskt att faktiskt svara i luren, så jag lät bli och simmade på.

Nu bara äter, äter och äter jag. Väldigt hungrig. Det är kul, eftersom jag gillar att äta. Ska nog ta mig lite glass. Sen kanske lite pingpong. Eller mer mat.

Två löpfria veckor, motivationen på topp

Två veckor utan löpning nu - och motivationen är på topp! Utan ironi, alltså. Jag lovar.

Det trodde jag verkligen inte, när jag kämpade mot stackars onda Knut, segade mig igenom fem kilometer i taget och kämpade mot den falnande motivationen. Att lösningen skulle vara att lägga ner, göra nåt annat.

Men såhär i efterhand verkar det såklart fullständigt logiskt. Hur kul är det att dunka huvudet mot en vägg? Eller att slita med nåt man egentligen är bra på, men som plötsligt inte funkar?

Nej, åker du på en skada så är det bättre att byta helt - tills du är hel nog att kunna köra på, ta dig tillbaka och förbättra dig är det bättre att göra nåt helt annat. Ta chansen att lära dig nåt nytt, experimentera. Det blir mycket lättare att hålla motivationen på topp, jag lovar.


Från Springjonas i farten

Vi klarade simskolan!

... eller, nja, till skillnad från simskolan i grundskolan (den där som jag aldrig klarade) så hade vi inget slutprov. Men det känns som om vi klarade den - vi är allihop minst tio gånger bättre crawlare nu än för åtta lektioner sedan och vi har haft kul på vägen. Då har man vunnit.

Det började för mig med att jag och Jon i slutet av oktober bestämde oss för vår galna utmaning. Sen anmälde jag mig fort till simskolan för att lära mig crawla - och fick en rejäl chock av hur tufft det var. Sen på lektion två blev jag lyrisk när jag klarade 50 meter i sträck.

Det var sen jag drabbades av Knut, mitt löparknä, samtidigt som simskolan tog paus i tre veckor bland annat på grund av kräks i bassängen (inte mitt!). Jag simmade inte mycket de veckorna, men tog ett pass med L i Högdalens simbassäng, utan simglasögon så med blodstänkta ögon och liknande smak i halsen. När simskolan väl var tillbaka hade Marko, vår tränare, en italiensk tränarassistent som gav mig guldtipset att vara lite latare i vattnet. Ett steg framåt!

Och sen lyfte jag näsan över vattenytan rejält, blickade framåt och skaffade mig ett årskort på Stockholms simhallar - här skulle det simmas på allvar! Och i början av december kom lektionen när blixten slog ner - jag klarade 200 meter i rad! (två procent av simningen i Ö till ö, men ändå...)

Och jag skaffade mig leksaker - en egen flytdolme och handpaddlar - och blev fullständigt förälskad i handpaddlarna, kärlek från första ögonkastet! Men jag slogs fortfarande med självförtroendet lite, att inte klara mer än 200 meter simning känns tungt när man ska klara en mil till hösten - så det var gott med en riktig självförtroende-boost på simlektion fem.

Sen var det juluppehåll. Jag försökte simma i Frankrike, men fick inte. Men det gjorde inget för efter nyår kom genombrottet med stort G, ett riktigt stort G, när jag kom på hur jag skulle andas! Som en blixt från klarblå himmel lyckades jag simma 500 meter i rad, sen en kilometer i rad, och näst sista simlektionen kände jag mig som en delfin i vattnet.

Jag hann också testa ännu en leksak, den här en julklapp från L: armficka och hörlurar som gör att jag kan lyssna på musik i vattnet! Kärlek!

Så kom den allra sista lektionen. Vi filade på lite teknik, snackade strunt som vanligt, lärde oss lite grunder i vändningar (även om jag ju siktar på öppet vatten, där vändningsteknik blir lite överflödigt).

Det känns superbra att ha gått simskolan - jag rekommenderar det verkligen till alla och jag har haft jättekul - men det ska bli skönt att få stanna hemma på söndagskvällar framöver :)

Till alla er andra på simskolan: håll gärna kontakten, jag vill jättegärna höra hur det går med alla era utmaningar!

Hela simskolegänget efter sista lektionen. Lycka till allihop!

Äntligen - nu har jag beställt min våtdräkt!

Jag har letat och letat, jämfört priser, läst recensioner, läst tips om vad man ska tänka på, jämfört storleksguider, läst kommentarer och storleksguider, funderat lite till.

Till slut har jag vågat trycka på beställa-knappen och snart har jag fått den: min första våtdräkt. (och "fått" är verkligen rätt ord - det här är en julklapp från min kära mor, tack!)

Det blev en modell med ett så långt namn att man nästan blir lite full i skratt: Aqua Sphere Ironman Pursuit Competitor Series Wetsuit. Puh :) stoppar man in så många bokstäver i ett produktnamn måste det nästan va bra, eller?

Jag beställde den från Wiggle, den brittiska online-butiken för all världens sportgrunkor som verkar ha etablerat sig som nästan en husbutik bland svenska sportfånar (i alla fall löpare och sånt löst folk). De ska vara riktigt trevliga, de har en fantastiskt bra webbshop och en trevligt generös bytespolicy - och ett utbud som är helt makalöst. Deras allra främsta argument är nog ändå att löparskor är nåt i stil med halva priset i Storbritannien jämfört med Sverige (är det nån som vet varför?).

Bytespolicyn är viktigt. Det finns nämligen en riktigt klurig aspekt av våtdräkter (har jag lärt mig från alla de där recensionerna): storleken. Du vill ju verkligen inte plaska omkring i en pösig våtdräkt, men samtidigt måste det vara möjligt att få den på dig (allra helst utan hjälp, men det ska man nog ta som en bonus) och dessutom tillåta dig att simma.

Alla våtdräktstillverkare har därför tagit fram fina storlekstabeller. Vikt, längd och omkrets över bröstet ska visa vilken storlek som är bäst. Det är i alla fall tanken. Själv är jag 176cm, 68kg och med en bröstomkrets på blygsamma 90cm. Jag passar inte riktigt in nånstans. Addera dessutom alla kommentarer om vilka storleksguider som stämmer bra och vilka som verkar ge för små dräkter.

Efter tio såna kommentarer som sa att man borde kliva upp en storlek jämfört med just Aquasphere-storleksguiden bestämde jag mig för en Medium. Längdmässigt är jag i nedre kanten, viktmässigt är jag egentligen för lätt (och bröstmåttet har de inte i just den här tabellen, men jag lovar att jag skulle hamnat minst en storlek lägre, minst). Håll tummarna för att storleken håller!

Size Guide For Aquasphere Wetsuits
Size	Weight (kg)	Height (cm)
Extra Small	55-63	150-165
Small	63-73	165-175
Medium	70-80	173-185
Medium Large	75-90	178-190
Large	85-97	185-195
Extra Large	94-110	190-205
Extra Extra Large	110+	200+

Gott-och-blandat med nya styrkeövningar

Ett gott-och-blandat-träningspass på Friskis & Svettis med L. Det blir så ibland när det inte alls är eftermiddagstomt som man hade hoppats utan kö-vid-varenda-maskin-fullt så man blir ledsen i ögat.

Tio minuter roddmaskin (2300 meter), fyrtio minuter cykel (20,5 km) och sen en massa fristyrka inklusive mina nya övningar jag fick från naprapat-Mikael igår.

L tog i så hon nästan kräktes. Undrar om jag ändå lyckas få spela lite pingis ikväll. I morse dängde hon skiten ur mig med 21-12, så jag kanske har en chans.


Från Springjonas i farten

1200 meter, snart Ö till ö-distanser :)

1200 meter crawl och jag hade lätt kunnat fortsätta om inte en liten armé i tioårsåldern och badbyxor hade invaderat Västertorps simhall. Gissningsvis är hallen deras från klockan 19, så inget ont om dem. Jag ville bara skryta.

1200 meter, nästan utan paus och sista halvkilometern utan flytdolmen, bara jag och handpaddlarna genom vattnet. Snart är jag uppe i längsta delsträckan på Ö till ö. Minus öppet vatten, men plus att jag kör utan våtdräkt (som ger extra flytkraft).

Och såklart den lilla parentesen att Ö till ö har ett antal såna sträckor plus fem och en halv mil löpning :)

Men det känns hur bra som helst, som om jag verkligen närmar mig med stormsteg. Fantastisk inledning på helgen!


Från Springjonas i farten

Helt knäckt av naprapaten

Tog ännu en session hos Access rehab, eftersom knäet Knut fortfarande är lite smådeppigt. Tänkte köra ett par sessioner under januari-löpvilan för att vara fit for fight från början i februari.

Mikael klämde faktiskt ingenting på knäet, misshandlade inte ens musklerna. En riktig wow-upplevelse: naprapatbesök utan smärta.

Nej istället fokuserade han på att aktivera diverse nerver i ryggen och nacken genom att knäcka mig åt höger och vänster. Läskigt, men inte smärtsamt.

Också fick jag en hel del bra råd om styrke- och stretchövningar som jag borde göra hemma:

Knäböj på ett ben med ryggen mot en boll som jag rullar upp och ner längs en vägg.

Korset (sidostyrka) men med sträckt ben och höjd höft.

Min drake-övning men på balansplatta (det kan bli riktgt spännande).

Fortsätta med plankan.

Fortsätta nöta på "rullen", massage av löparknäsenan.

Stretcha stora rumpmuskeln - men inte fästa så stor vikt vid löparknä-stretchen då den inte tar så mycket på mig.

Jag hoppas kunna visa och skriva lite mer om mina olika styrke- och stretchövningar här snart!


Från Springjonas i farten

Pingpong och andra skruvar

Spenderade större delen av kvällen med en ingenjörsutmaning: att montera ett pingisbord i vardagsrummet. Historiens sämsta instruktion kombinerat med norra hemisfärens sämsta montörer innebar timmar av monterande.


Men det var värt varenda minut: jag dängde L med 21-18 i den enda match vi körde trots att hon helt uppenbart har mer bollsinne än jag. Kanske tävlingsnerver.

Kvällens träningspass var alltså en timme pingis, tre timmar skruvande.

Och nej, vi har inte plats för ett pingisbord. Inte egentligen. Men vi struntade i det.

Från Springjonas i farten

Min första kilometer!

Har just crawlat en kilometer i sträck för första gången i mitt liv! Hoppade i och bara körde på. Tog bara knappt en halvtimme och sen var jag så trött i armarna att jag hade svårt att häva mig upp över bassängkanten. Tufft att skriva på telefonen. På riktigt. Så nu får jag avsluta. Sjukt stolt. Från Springjonas i farten

En liten historia om svett

Tjejen på motionscykeln bredvid kliver av. Hon är den sjätte sedan jag satte igång och precis som de tidigare hämtar hon en sprayflaska och lite papper för att spraya fyra-fem gånger och svepa bort svettdropparna från cykeln. Tre droppar på styret. Ett stänk på ramen.
Jag tittar ner på min cykel. Ser lite otydligt genom svettblöta glasögon, men ser styret. En pöl. Nya droppar får de gamla att rinna av kanten. Stänken har även nått upp över displayen, flera decimeter framför mig. Golvet under cykeln en större pöl.

Efter 90 minuter på cykeln, i omklädningsrummet, vrider jag ur min t-shirt. En tunn stråle som följs av tunga droppar. Väger t-shirten i handen, lägger den i en plastpåse innan den hamnar i väskan, för att inte väskan ska börja lukta. T-shirten kommer hamna i tvätten så snart jag kommer hem, men hängande över kanten på tvättkorgen för att torka över natten. Lägger jag den i korgen vet jag att den inte kommer torka, utan börja lukta.

Ibland funderar jag på varför jag svettas så mycket att ögonen svider vid långpass. Att huden över hela kroppen blir blöthal. Näsan kittlar av alla droppar som letar sig ner mot tippen. Allt det trots att jag inte svettas speciellt mycket alls när jag inte tränar.

Men kroppar är olika på så många sätt, så det är väl helt enkelt min lott. Att tvätta mycket och inte krama människor jag tycker om efter ett träningspass.

En riktig jubelklant utan badbyxor

Visste inte riktigt om jag skulle cykla eller simm. Så packade för båda - hobbitskor, t-shirt, shorts, vattenflaska, trådlösa lurar, flytdolme, handpaddlar, handduk, schampo, duschcreme, plastkasse, vattentätt fodral, vattentäta lurar. Men inte badbyxor. Efter att ha kastat mig från jobbet, småsprungit till en överfull buss, precis hunnit med tunnelbanan och joggat hela vägen in i omklädningsrummet och hoppat ur kläderna för att hinna simma i tid innan Västertorpshallen stänger klockan 19 - så upptäcker jag att jag har glömt badbyxorna hemma. Jubelklant. Men jag åker in till stan igen. Till cykeln på Friskis & Svettis. Skam den som ger sig. Och en skamsen jubelklant vill man inte vara, jubelklant räcker gott. Från Springjonas i farten

Amfibiemannen som uppvärmning

Jag och Jon, min partner in crime i Ö till ö-äventyret, ska anmäla oss till Amfibiemannen den 27 juli också. Fick tipset av klubbkompisen David, som ska spring-simma loppet han också.

Med 5400 meter simning och 21,5 kilometer löpning över skärgårdsöar blir det en fantastisk uppvärmning-genrep-tekniktest-eller-vad-man-nu-ska-kalla-det inför Ö till ö. Lite knappt ett dubbelt Vansbrosim plus en halvmara i terräng.

Nu ska jag till simhallen i Västertorp och se om jag kanske pallar mer än 500 meter i sträck med hjälp av lite hysterisk 80-talsmusik i öronen (framförallt min senaste favvo-träningslåt Holding out for a hero av Bonnie Tyler). Oh yes, jag är fortfarande helt förälskad i min senaste, magiska leksak.

290kr för Kungsholmen Runt-halvmaran i tre veckor till

Tävlingstips kombinerat med oblyg reklam:

Vårens enda (?) halvmara i Stockholmsområdet, tillika loppet med trevligast arrangörer (eftersom jag är en av dem :)), kostar bara 290 pix fram till sista januari. 225 om du nöjer dig med en enda mil av vårsol och hejande Studenterna-funktionärer. Tajmingen inför Stockholm marathon är perfekt med fyra veckors lucka, ett lysande tillfälle att testa formen, sträcka på de vintertrötta benen och ha roligt.

Dessutom verkar banan faktiskt vara snabbare än Stockholm Halvmarathon, åtminstone om man kollar på eliten. Jag gjorde en ovetenskaplig jämförelse av de tre snabbaste herrarna som sprang båda loppen i fjol (Haben Ibris, Niklas Sydow och Niklas Andersson) och de sprang alla snabbare på Kungsholmen runt än på Stockholm Halvmarathon - trots att Kungsholm Runt tajmar mer som uppvärmning på säsongen än som formtopp.

Så passa på, kika in på hemsidan där du kan läsa allt möjligt du kan vilja veta - och anmäl dig.

Dubbelpass: cykling, styrketräning och simning i ett

Avslutar veckan i riktig racerstil: först fyrtio minuter cykelmaskin på Friskis & Svettis (två mil, alltså 30 knyck trots hyfsat tufft motstånd), sen nästan lika lång styrketräning med L - och sen fick vi köra hem i ilfart för att jag skulle hinna hämta simbyxor och hinna i tid till simskolan, där jag simmade på i 45 minuter.

Känner mig som en superhjälte, helt slut i hela kroppen på ett sånt där fantastiskt sätt. Äntligen en träningsvecka med flyt, som gått som jag ville - och lite ironiskt nog är det tack vare att jag bestämde mig för att ta en löpfri januari.

Trots att L dängde mig rejält i brutalbänken (15 mot 10, jag var helt slut efter styrketräningen) så känner jag mig hur nöjd som helst med den här träningsveckan. Nu blir det okynnesätande av smågodis innan middagen - och jag förtjänar varenda liten gnutta tomma, snabba kolhydrater, ha! :)

PS. Simningen gick dessutom jättebra igen, jipiih! DS.

En vecka utan löpning

Sjunde dagen utan löpning idag. På dagens meny står näst sista simlektionen i min crawlkurs och kanske, kanske även ett cykel- och styrkepass på Friskis & Svettis med L. Det har blivit lite mer träning än normalt de senaste veckorna, trots att jag inte fick till några riktiga pass varken måndag (flygresa) eller lördag (besök). På nåt sätt kom lusten tillbaka när jag bestämde mig för att sluta stångas mot väggen (knäet) och istället ägnade mig åt saker jag kan göra till hundra procent. Nästa vecka hoppas jag blir ännu mer träning, helst varje dag. Från Springjonas i farten

Nytt bergslopp i Alperna på drömlistan



Semnoz, ett av bergen man springer över
under Trail du Lac d'Annecy.

Såhär i min löpfria januari, med lite försiktigare syn på 2012 års äventyr, fortsätter jag samla på mig drömmar. Och nu snubblade jag över ett nytt, franskt alplopp som jag bara måste tipsa om:
Trail du Lac d'Annecy
36 eller 85 kilometer upp och ner över bergen som omger just den fantastiska bergssjön som jag brukar springa vid när jag turistar i L:s hemstad. Den långa varianten finns dessutom som stafett för två eller fyra personer
Bra mix med varianter för alla smaker - men främsta anledningen till tipset är att jag vet hur otroligt vacker miljön och utsikten är. Nästa år är redan fulltecknat, men inför maj 2013 kan det va värt att komma ihåg.
Tack till Bonjour trail-Viktor för tipset!

Och för videon som visar fantastiska argument för att notera loppet i kalendern - najs!


Over Element N°27 Juin 2011 by OverElement Från Springjonas i farten

Vad lyssnade du på under dagens simträning?

Precis - musik i poolen! Hur går det till? Det har jag såklart ingen aning om, men jag vet att det funkar - julklappen jag fick av L igår är ett vattentätt armband för telefonen, tillsammans med vattentäta hörlurar - och de är helt, fullständigt fantastiska!

Jag simmade en bit över kilometern, hela tiden med grym musik i öronen! Ett par gånger fick jag vatten i örat så att jag hörde lite sämre på ena örat en stund, men lurarna själva funkade helt lysande bra. Och det är hur kul som helst!

Såhär funkar det:

Du stoppar telefonen i den här armbandsfickan, som är stor nog för min Iphone inklusive fodral (alltså inte skräddarsydd för en specifik telefon, funkar säkert för många andra pekskärmstelefoner också). Hörlurssladden kopplar du i först och när du stoppat i telefonen stänger du bara luckan.


Sen kopplar du i lurarna i fodralets vattentäta koppling, precis som vilka lurar som helst.


Och till sist hänger du dem över örat/nacken och stoppar in de små hörlurarna i öronen. Det här är en mycket trevlig konstruktion om du simmar - hade lurarna sett ut mer som standard-Iphone-hörlurar så skulle du haft en sladd som hängde och dinglade framför bröstet, precis där du drar armarna när du crawlar. Ingen höjdare.

Och såhär ser skönheten ut in action (på grund av fysikens lagar är det lite klurigt att ta kort på dem i vattnet, om du inte hänger med på varför så fundera en liten stund :)

Oh glömde nästan - märket är H2O Audio, är du sugen så är det bara att googla!

Julklappen som kommer göra dig grön av avund

Jag har inte berättat än om alla fina träningsjulklappar jag fått. Mest för att jag inte fått möjlighet att leka med dem än. Men ikväll fick jag en ny, helt fantastisk pryl som jag ska leka med på Västertorpsbadet imorgon. Då berättar jag mer. Ikväll får du bara en ledtråd: Jag tror att simningen kommer gå som en dans, har bara inte bestämt till vilka toner än. Från Springjonas i farten

Ta inte ett enda löpsteg i januari!

Yup, så har jag gått och sagt till mig själv. Inte så att man lever upp till smeknamnet Springjonas, inte. Men förra veckan ledsnade jag på småtjafset med Knut, tittade tillbaka på min träningsrapport från senaste månaderna och såg att han ju faktiskt nästan aldrig fått någon helvila alls.

Så nu blir det simmande, cyklande, gymmande och kanske nåt annat knasigt, som nån klass med zumba eller crossfit, för hela slanten.

Det är ju faktiskt inte speciellt kul (i alla fall inte jämfört med vanligt) att springa när man har småkänningar eller oroar sig för om man kommer få ont nästa kilometer. Det är inte lattjo alls att bara kunna springa en halvmil eller ett par kilometer. Och det blir inte nämnvärt bra träning - och ska jag komma i form till Ö till ö måste jag komma igång med träning på allvar snart.

Så nu tar jag en springfri januari. Känns inte kroppen knasig så är det löpning den 1 februari som gäller. Onsdag om fyra veckor. Så länge har jag inte gått springlös på två år. Känns väldigt underligt.

Revolution i bassängen!

Armarna känns som två säckar grus från varsin axel, men mungiporna siktar mot stjärnorna - idag var genombrottet i bassängen fullständigt. Och yes, genombrottet, inte genomklappningen. Min nya andningsteknik från i tisdags är helt makalös - jag hoppade ner i vattnet och simmade en halv kilometer utan paus. Har aldrig hänt. Aldrig varit nära. Jag behövde inte ens vila mig med små doser av ryggsim, jag bara körde på. När jag tog en paus efter 500 meter var det på grund av dedär grussäckarna, inte för att jag hade byggt upp en andnöd som tidigare. Sen simmade jag en halv kilometer till. Och sen testade jag utan handpaddlar och flytdolme. Man känner sig ju plötsligt otroligt naken och klen, men till och med det funkade. Avslutade med några varv med paddlar men utan dolme och upptäckte att det tydligen räcker för att jag ska flyta hyfsat. Galet. Totalt en och en halv kilometer på trekvart. Extas! Från Springjonas i farten

Fyra mil träningscykel

En å en halv timme körde jag på cykeln - sjukt impad av mig själv. Och lite öm i rumpan. Hann nästan läsa ut min fars bok, köra fem-sex rundor Wordfeud, snacka en stund med L på telefon, skriva ett kort blogginlägg och lyssna igenom en bunt trevlig musik. Det är svårt att få till när man springer. Lyckades till och med få upp pulsen hyfsat, till 134 i snitt, i slutet över 140 ganska länge. Najs! Så blev det en rejäl omgång stretch - och mina kära enbensböj på tå. Lustig känsla att va rejält trött i benen utan att ha sprungit. Känns mycket annorlunda. Från Springjonas i farten

Bokstund på Friskis & Svettis

Det finns en trevlig fördel med motionscyklar: man kan läsa en trevlig bok om man inte har träningssällskap. Med tanke på mitt senaste halvår kan det komma väl till pass ett tag framöver.


Från Springjonas i farten

Årskrönika för löparåret 2011

Det blev nåt knas när jag publicerade berättelsen om mitt löparår 2011 - vette katten hur det gick till men inläggen (det blev två delar) hamnade liksom flera dagar bakåt i tiden. Som en tidsmaskin. Tänk om man hade en sån på tävling...

Men det är ju himla trist om en sån berättelse bara försvinner i cyberrymden - speciellt som 2012 nog kommer bli nåt helt annorlunda. Här hittar du dem!
Springjonas magiska 2011, januari till juni (då jag sprang i åtta länder och gjorde marapremiär)

Springjonas magiska 2011, juli till december (då jag sprang från Porto i Portugal till Santiago de Compostela i Spanien och spräckte mitt milrekord med nästan fem minuter men avslutade med att löparknäet Knut satte käppar i hjulet)

Jag kom på hur jag ska andas!

Heureka - jag har kommit på hur jag ska bli av med andnöden när jag crawlar! Tror jag i alla fall...

Tydligen ska crawl vara det lättaste simsättet att lära sig. Minst krånglig koordination. Det sägs så, i alla fall.

Men även om det skulle vara sant så finns det en försvårande omständighet: andningen. Huvudet är ju under ytan hela tiden förutom en kort stund vart tredje armtag. Så om du försöker ta det riktigt lugnt för att fokusera på en liten del av den här så kallat enkla tekniken leder det till att du får vänta längre på nästa andetag.

Jag simmar omkring med konstant andnöd. Åtminstone tills nu! Efter femton-tjugo varv nu på morgonen testade jag att börja andas ut bara en aning tidigare - när bakre handen närmar sig vattenytan istället för när den börjar skära genom vattnet.

Heureka - plötsligt simmade jag sex längder i rad utan andnöd. Bestämde mig för att sluta på topp, så sen klättrade jag upp ur bassängen. En knapp timme blev det - fantastisk start på första arbetsdagen efter semestern.


Springjonas med handpaddlar och simglasögon.

Från Springjonas i farten

Morgonstund har pool i mund

L reser i jobbet. Taxin hämtade henne 5:15 i morse. Så jag inleder första dagen på jobbet med att vänta på att Västertorpsbadet ska öppna 6:30. Kom hit redan 6:10, nu med tio minuter kvar har det bildats en liten kö. Som att övernatta inför en Harry Potter-premiär.



Från Springjonas i farten

Nyårslöftet för löparåret 2012 som inte blev som tänkt

Det var här jag med storstilade superlativ hade tänkt skriva nåt i stil med:

2012 är året då Springjonas drömmar om att springa långt, långt, långt börjar ta form på allvar. I år ska jag springa ultralopp, förlänga helgernas långpass tills en lördagsmara blir vardagsmat och lära mig crawla en mil i bara farten.

(och min vana trogen sen bara köra på med ord efter ord efter ord, säkert en lista på minst en handfull lopp flera mil längre än jag någonsin tidigare sprungit)

Men så blev mitt högerknä Knut på taskigt humör den där söndagen den 6 november och har vägrat sluta tjura på snart två månader. Flera gånger har jag ropat Äntligen! (återigen med stora superlativ) men veckan efter blivit besviken igen. Och under ytan av naiv, överentusiastisk optimist är jag trots allt hyfsat realistisk.

(åtminstone med hjälp av kloka människor runtomkring mig, typ L och mina tränare)

Så mitt nyårslöfte för löparåret 2012 ser ut såhär:

(trumvirvel, ta-ta-da, konfetti!)

Ett: glad Knut och löparglädje
Viktigare än allting annat när det gäller min träning är att få Knut på bra humör igen och låta honom fortsätta vara ett lyckligt, fridfullt knä som håller ihop mina ben när jag springer. Inga känningar, ingen paranoia inför varje springpass.

Två: Ö till ö
Om Knut blir glad tillräckligt snart ska jag springa Ö till ö med Jon. Det kräver stabil träning ganska länge och en massa simmande, även om målet bara är att lyckas ta oss runt inom de tillåtna fjorton timmarna.

Tre: Snabbhet hellre än mängd
Tills jag har lyckats lägga en rejäl period med stabil träning bakom mig ska jag vara försiktig med tokiga mängder löparmil. Jag behöver såklart långpass för att klara Ö till ö, men ska skynda långsamt. Så tills dess ska jag ta möjligheten att bli lite snabbare.

Vad ser du fram emot själv under 2012?

Hur var din första löptur i år?

Min var en dryg halvtimme kort, på en mörk och blöt strandpromenad vid Annecyskön i franska Alperna. Mitt högerknä Knut växlade mellan att kännas lite spänt och helt okej, fram och tillbaka.

Fick mig att fundera på om jag:

a) Tänker för mycket på knäet och oroar mig onödigt mycket. Det gör ju inte ont, så jag borde inleda 2012 med att lugnt och försiktigt ta mig tillbaka till löpningen på allvar.

eller

b) Borde ta en månads fullständig löpvila och inte börja springa igen förrän knäet är fullständigt fritt från känningar - även om det inte gör ont så känner jag ju att löparknäet inte är helt borta och kanske drar jag bara ut på återhämtningen genom att springa.

Jaja, jag hoppas din första tur var fylld av fler utropstecken och färre frågetecken. Berätta gärna!

Från Springjonas i farten