Den sista cykelturen

Italien-lägret är över. Igår blev det inte mer träning än en morgonjogg på 4-5 kilometer, utan mest en massa flygresande. Lite mer av sammanfattning och träningsläger-tips kommer när jag fått huvudet upp och fötterna ner i jobb-verkligheten, till dess en liten berättelse i bilder från det sista äventyret, en niomila-cykeltur till Lucca i söndags.

Med dalen nedanför oss, redo för att susa ner med skräckblandat förtjusning.

Och så plötsligt öppnar utsikten upp över havet där långt borta.

Den här serpentinvägen kändes som om den aldrig skulle ta slut. Åtminstone inte innan mig.



Strålande vackra träd längs en mördande lång, kringelikrokig och brant uppförsbacke på en halvmil. Havet i bakgrunden.

Dags att ge sig av efter fikapausen i Lucca.

Kort paus.

En liten paus innan en av klättringarna uppför bergen. Janne och Jessica.

Strålande, blå himmel hela turen.

Ida grät inte vid avskedet, vilket jag nästan trott med tanke på hur förälskad hon varit i sitt fartvidunder till cykel.