Det ser ut som om jag äntligen, efter att ha testat olika botemedel i flera månader, är på väg tillbaka från löparknäet som jag drabbades av den där dramatiska söndagen i november. Men jag har inte berättat så mycket om vad jag egentligen har gjort de här senaste fem veckorna, när jag äntligen fått genombrottet.
Kapitel 4: Ditt livs kortaste springturer
Innan jag drabbades av Knut, mitt löparknä, hade jag tänkt börja springa ultradistanser 2012. Mina långpass var åtminstone en och en halv timme, gärna mer än två. I början av mina löparknäproblem försökte jag, så fort knäet kändes okej igen, springa en mil eller mer. När det började dra och ömma i knäet stannade jag och stretchade en stund innan jag fortsatte en bit till, stretchade, fortsatte.
Gör inte så.
Men mitt framgångsrecept började faktiskt inte med total löpvila. Det testade jag också, utan att det gjorde saken bättre. Nej, samtidigt som jag satte igång med min överdos av Voltaren började jag faktiskt springa också.
Den första veckan blev det fem minuter. Sen sju. Sen tio, tolv, femton. Runt två gånger i veckan. Oftast som uppvärmning inför nån annan form av träningspass (till exempel styrka), eftersom sju minuter löpning inte ger så mycket träningseffekt. Jag tänker på det som minilöpning.
Just springa eller inte springa är en aspekt som löparknäoffer verkar ha ganska olika syn på. För mig funkade det här utmärkt - när jag gjorde det tillsammans med de tre andra pusselbitarna - men det förutsätter att du först vilar dig tillräckligt frisk för att kunna springa fem minuter utan känningar. Och sen gäller det att ha disciplin. Spring inte vidare bara för att det känns fint, utan stanna i god tid.
Såhär långsamt har jag trappat upp: sex veckor senare har jag precis kommit upp i fyrtio minuter. Men, äntligen springer jag faktiskt på riktigt. Igår tog jag min första urtråkigt-längs-med-E4:an-transportlöpning-hem-från-jobbet-pass. Jippih - jag är en löpare igen!
Jippih- det låter ju underbart! Jag är rädd att jag precis börjar få knäproblem, men nu har jag lusläst dina inlägg och hoppas jag ska "rädda" knät innan det blir riktigt illa.
SvaraRaderaUsch hoppas du hinner stoppa det direkt! sätt igång direkt - gör inge att missa nån enstaka träningsvecka nu om det minskar risken att du missar hela våren. Lycka till!
SvaraRaderaVill bara tacka dig för alla tips som du delar med dig av här! Du är fantastisk som lägger ner tid och möda på att hjälpa andra. Jag har haft stor nytta av framförallt stretch-övningarna. Tack, och all lycka till dig!
SvaraRaderaJag var just tvungen att bryta Lidingö efter knappt 8 km pga löparknäet, och din blogg hjälper mig att svälja besvikelsen och fokusera framåt istället! Jag har ju hela vintern på mig att bli fri. :) Tack och kram! Minna
SvaraRaderaIbland hittar man riktiga guldkorn i all röra på internet, och din sida är en av dom! Tack för inspirerande humoristiska råd när knät ömmer och man undrar när man ska kunna springa ordentligt igen. En fråga bara, är du fortfarande frisk och hur ofta kör du dina övningar nu när det gått ett tag?
SvaraRaderaÅh va glad jag blir!!! Jag hoppas verkligen att det löser sig snabbt för dig, också (för jag gissar att du fått strul).
SvaraRaderaSka jag va ärlig gör jag nu nästan inga av övningarna, förutom att styrkeövningarna ofta är med i mina veckovisa styrkepass. Jag har inte haft problem sen 1 februari - jag skrev visserligen att jag skulle fortsätta dagligen för alltid, men det är svårt att hålla när problemen börjar kännas som ett avlägset minne.
Hur går det för dig?
Jo, hoppet är inte ute! Kunde iallafall springa 3 km idag utan att få ont. Försöker göra stretchen 2-4 ggr per dag och styrkeövningar för höft en gång om dagen. Målet är ända Göteborgsvarvet i maj. Hoppas det håller!
SvaraRaderaJag håller tummarna för dig! (åtminstone när jag skrivit klart den här kommentaren :)
SvaraRadera