Det ser ut som om jag äntligen, efter att ha testat olika botemedel i flera månader, är på väg tillbaka från löparknäet som jag drabbades av den där dramatiska söndagen i november. Men jag har inte berättat så mycket om vad jag egentligen har gjort de här senaste fem veckorna, när jag äntligen fått genombrottet.
Kapitel 1: Överdos av Voltaren
Det står på Voltaren-paketet att man ska ta det högst tre dagar i rad mot smärta, högst fem dagar mot feber. Så egentligen kanske jag inte gjorde nåt fel alls som käkade två veckor, eftersom jag käkade mot nåt helt annat: inflammationen i mitt löparknä.
Jag gissar att jag bröt mot andemeningen.
Men tre tabletter Voltaren om dagen i två veckor var den första grundbulten mot löparknäet, med syftet att bli av med inflammationen. Första veckan tränade jag litegrann, men bara två sju-minuters-rundor löpning. Andra veckan låg jag däckad i influensa och kompletterade Voltaren med ibuprofen, medicin mot svullen hals och nässpray.
Varför antiinflammatoriskt? Löparknä beror ju egentligen på för tajta muskler i höften, men följdverkan av det blir att löparknäsenan blir för kort, vilket i sin tur gör att den skaver på en slemsäck vid knäet och skapar en inflammation. Så du blir inte av med det utan att åtgärda grundproblemet, men det är svårt att komma igång utan att bli av med inflammationen också.
Kapitel 2 kommer imorgon. Då handlar det om stretching.

Vad skönt att det går åt rätt håll. Håller tummarna för dig! :-)
SvaraRaderaTack! Lagom till våren oxå :)
SvaraRadera