I övermorgon är det februari. Det betyder att min månadslånga löpvila för att få löparknäet Knut i schack är över och det är dags att börja springa igen.
Jag är nervös. Rejält nervös. Värre än inför någon tävling.
Nu, plötsligt efter flera veckor utan ett organiserat löpsteg (bara lite kutande efter bussar), börjar knäet kännas lite ömt. Inbillar jag mig i alla fall.
Vad gör jag om Knut krånglar på onsdag? Benen kommer såklart att kännas ovana, gnissla lite även om jag bara ska ge mig ut en halvmil, men tänk om knäet strular igen? Ska jag ta en månads vila igen, ännu en gång och hoppas att det gör susen? Varför skulle det göra det? Jag var ju nästan helt frisk redan innan, så om en månad inte räcker vad tyder på att en till skulle göra susen?
Usch, hemska tanke. Jag hoppar i bassängen för att skingra tankarna.
Börja lugnt och försiktigt...har haft problem med min rygg och undvek vissa moment under en vecka. Nu är allt okey och jag kan lyfta skrot utan problem, men med lägre vikter på marklyft.
SvaraRadera/ingrid
Ja jag ska verkligen ta det lugnt, en halvmil blir det imorgon, bara och samma sak närmsta veckan
SvaraRadera