Den första varningen kom redan i receptionen. Jag var tvungen att sträcka mig in, bakom en hord av kängor-sneakers-lågskor, för att hitta ett litet hörn stort nog för mina dojor. Sen var nästan alla skåp tagna. Till sist en liten kö utanför toaletten och alla duschar utom en upptagna.
Sen klev jag in i Västertorps simhall. Stannade. Tittade en gång till. Var på väg att vända om, torka mig, packa ihop och åka hem.
Två tredjedelar av bassängen var inte längre en vattenmassa med simmande människor i. Det var en stor, pulserande organism. En sekt av siamesiska tvillingar i gelé. Ledda av en sektledare utrustad med en stereo fylld med Mix Megapol (på ett dåligt sätt), en hurtig attityd och vattengymparörelser från bassängkanten.
Den återstående tredjedelen var visserligen vatten med simmande människor i, men mer känsla av Essingeleden klockan 07:30 en måndagsmorgon än av cabrolet med nedvevade rutor, ensam på en landsväg. Trafikstockning.
Det gick förvånansvärt väl. Då och då blev det lite känsla av att simma på öppet vatten när vågorna svepte in eller de andra simmarnas rörelser skapade strömmar framåt eller bakåt. Men det är ju bra övning det också. Totalt blev det 1,2 kilometer och den här gången helt utan flytdolme eller handpaddlar (och utan hörlurar - jag kommer inte simma med dem förrän jag testat fodralet fem-tio gånger nu).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar