söndagen den 31:e juli 2011

Tre mil med kullerstenslöpning

Nu är vi pilgrimer! I alla fall har vi sprungit dag ett, om nio dagar kommer vi fram till Santiago de Compostela.

Just nu har vi käkat varsin hamburgertallrik dränkt i brunsås (!) och extra salt och sitter lite förvånade över att vi inte är mer hungriga än så. 1850 kalorier säger min gps att jag sprungit bort idag. Ungefär dagsbehovet för en tjej som inte tränar. Vi har ätit bra mycket mindre än jag gör en vanlig vardag hemma - två muffins, tre mackor, två glassar och den där burgartallriken. Skumt.

Löpningen var riktigt tung. Tyngre än jag hade trott. Flås fick jag aldrig - vi höll ett riktigt lugnt 6.15-tempo - men de första två milen gick på ojämn kullersten. När vi äntligen kom till asfalt kändes det lent och mjukt för fötterna och knäna... Galet. Jag menar - vem får för sig att lägga gatsten på en liten vägkrok som snirklar sig mellan vinodlingarna över en åker?

Boendet var spännande. Vi fick nyckeln på ett trevligt café (guideboken säger bensinstation). Hade lite problem att hitta (fick en bonustur in på ett majsfält), men sen kom vi rätt. En flygel till en gammal gympasal. Bemanning finns inte, man låser upp och sen låser man efter sig igen.

Sexton sängar säger guideboken att det ska finnas. Fyra har vi hittat. Och ett stort, tomt rum med en scen och några liggunderlag. Det finns fler rum, men inga nycklar som går dit.

Som tur var sprang vi om alla vandrare, så vi kom först och sover i sängar. De sista som vi hjälpte att hitta rätt gjorde sig nyss hemmastadda på liggunderlag på scenen. Den är i trä och lite mjukare än golvet.

Det finns ett duschrum. Unisex och inga bås, toaletten är också öppen. Vattnet var kallt. Sen varmt. Sen så hett att jag inte vågade stå under det. Sen kallt. Ett litet äventyr i äventyret.

Men alla verkar himla trevliga. En tysk man och son som vandrat tio dagar, ett ungt tyskt par som höll på att missa byn innan vi sprang ikapp och hjälpte dem - och min favorit, Alejandro som gått fråm Milan, via Santiago och nu är på väg till Lissabon. Lite knappt 3000km. Sen ska han gå hem igen. Borde va framme till jul. Puh.

Totalt blev det ungefär 30km idag, inklusive morgonjoggen i Lissabon. Tre timmar i springskor hittills.

Imorgon börjar vi i soluppgången vid sex. Vårt stammishak öppnar då, så vi kan proviantera. Förhoppningsvis har nästa by internet så jag kan publicera lite foton.

Från Springjonas i farten

Dagens pilgrimsspring: Porto till Vilarinho

Är nu på tåget från Lissabon till Porto, där det sätter igång på riktigt. Men vi värmde upp lite i morse - det visade sig att tåget gick för tidigt för tunnelbanan så vi sprang de tre kilometrarna till stationen istället (foton på de magiska första löpstegen kommer när jag har wifi).

Frukosten som vi smälter just nu bestod av citronmuffin, chokladmuffin och saft. En nyckeldel av varje seriös träningsdiet. I Porto får det bli lunch innan vi kutar iväg.

När vi kliver av får vi springa igen, för vår tågstation ligger tydligen några kilometer utanför stan. Vid katedralen Sé ska vi få våra pilgrimspass stämplade och det är det riktiga startskottet.

Dagens riktiga sträcka går från Porto till den lilla byn Vilarinho. 26km, varav allting på asfalt och en dryg mil längs stora genomfartsleder. Den första biten är på trottoarer genom Portos förorter. Vi kommer till och med bli tvungna att korsa en motorväg med mitträcke. Stigning bara 220 meter totalt, inga enskilda stora backar alls. En detalj som kan bli jobbig är att vi inte kommer iväg förrän vid lunchtid, så vi lär springa under hetaste delen av dagen. Men förhoppningsvis blir det inte mer än 27 grader.

Dagens utmaningar: hitta rätt, trafiken och värmen.

Från Springjonas i farten

lördagen den 30:e juli 2011

Lissabon i bilder

Okej, så löpningen har inte börjat än. Idag är vi bara turister i Lissabon. Men jädrar vad trött jag är i benen. Mycket gående, många backar.




Högst upp på borgen med utsikt över Lissabon.



Jons hemska hatt fick han när vi hälsade på i typ världens största balong. Mycket konstigt arrangemang.



Det var nog klokt av Jon att inte nappa på att springa ikapp uppför trappan.

Vi höll oss till gående, gående, gående. Tittade på borgen och på fantastiska husfasader.
















Och nu är det vila som gäller...


Från Springjonas i farten

Lissabon, en stad för backträning

Puh, till slut kom jag fram igår kväll. Första flyget var så sent att jag såg ut att missa anslitningen i Madrid - men jag räddades över att andra flyget också var en och en halv timma försenat.

Vid 23-tiden mötte jag Jon vid Estacion Rossio. Perfekt tajming, sa han, de hade just fått bord. Latinsk dygnsrytm passar bra ibland.



enda fotot från igår innan batterierna ville gå och sova.

Just vaknat nu, med all sannolikhet i resans lyxigaste säng. Idag blir det sightseeing, och kroppen ropar efter en springtur. Två dagars vila ger abstinen - och jäklar va Lissabon är gjort för backträning! The city of seven hills och vart vi än gick igår så var det uppför, nedför eller troligtvis båda.

Kanske kan vi få in en jogg upp till slottet som tittar ner över staden, om vi bara tar det lite lugnt och inte drar på oss mjölksyra och ömma ben? Lite som en uppvärmning, liksom.

Från Springjonas i farten

fredagen den 29:e juli 2011

Caballo Blanco till Stockholm!

Kunde inte låta bli att köpa tidningen Filter på Arlanda. Förutom att det är en jädrans bra tidning och jag är ovan att resa utan en enda bok i bagaget så stod det "pilgrimsresa" på framsidan.

Men det var en helt annan artikel, en liten notis, som berättade att Born to run-karaktären Caballo Blanco, den galne amerikanen som flyttat till stenåldersfolket Tarahumara för att få springa varje dag hela dagen, kommer till Stockholm för att hålla låda dagen före Lidingöloppet.

Jag blev snabbt prenumerant på nyhetsbrevet för att få veta mer. Tänk om han ska springa loppet också!

To be continued...









Pilgrimsfärden i löparskor börjar idag

Att springa på semester. Alltså inte att ta en löptur på semesterresan, utan att använda löparskorna istället för bil eller flyg för att ta sig till semesterdestinationen. Den drömmen har jag haft länge. Tanken att springa en av pilgrimslederna till Santiago de Compostela har också funnits sedan långt innan jag gick och köpte mina springskor för ett och ett halvt år sen. Nu blir det verklighet.

Idag lyfter flyget till Lissabon i Portugal. Där möter jag min barndomsvän och pilgrimskollega Jon. På söndag morgon kliver vi av tåget i Porto och då är det slut med allt vad fordon heter. Resten av resan till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien ska vi avverka i löparskor, med vår minimala packning på ryggen.

Tusentals människor vandrar de olika pilgrimslederna till Santiago de Compostela varje år. Man går precis när man vill, det är alltså inget arrangemang, ingen som tar tid eller står beredd med vätska och mat. Det enda man behöver är ett officiellt pilgrimspass, som stämplas på härbärgen och i kyrkor som bevis på att man faktiskt genomför färden. De flesta pilgrimer vandrar såklart av religiösa skäl. Jag och Jon gillar bara att springa.

Vissa pilgrimer vandrar några få dagar, andra påbörjar sin resa i Norge eller Ungern. Vi ska ägna tio dagar åt att springa ungefär 24 mil. Så långt springer ju vissa ultralöpare på en enda dag, och våra dagsetapper är inte längre än vad en del elitlöpare avverkar i snitt i sitt ordinarie träningsprogram. Men alla resor, speciellt de som sker i löparskor, börjar med ett steg. Och drömmen om att springa på semester, den förverkligar vi nu.

Just nu är jag på väg till Arlanda med den lättaste packning jag någonsin flugit med. Fyra och ett halvt kilo för två veckors semester. Ska man springa med allt på ryggen blir man snål - vi valde ändå att kosta på oss lyx som underställ och ett ombyte civila kläder.

Nu börjar äventyret!




PS. Utlandsäventyr ställer till det lite för en bloggare. 25kr/MB är dyrt för foton, så vänta dig många uppdateringar i text och sen dröser med foton när vi lyckas hitta wifi-uppkoppling. DS.

Från Springjonas i farten

Packat och klart, idag bär det av!

Idag går flyget till Lissabon! Väskan är packad och klar, 4,6kg visar vågen, och jag är på väg till jobbet. Ikväll blir det 25-gradig kvällsluft, semester och uppladdning med Jon inför äventyret.



Från Springjonas i farten

onsdagen den 27:e juli 2011

Balettdansös vs långdistanslöpare, 1-0

Lekte på Friskis & Svettis-gymmet med L och hennes mamma. Lite löpning, mest styrka, roligast var balansbrädorna.


L, med 16 års balett i bagaget, lekte lite.



Jag testade samma övning.

Utvecklingspotential tror jag det kallas.

Från Springjonas i farten

Smårännande och nedtrappning

På veckans agenda står alltså nedtrappning för att vara pigg och fräsch i benen när äventyret sätter igång på söndag. Men ikväll blir det i alla fall en mil eller så och lite styrka på Friskis & Svettis med L och hennes mamma. Men uh nu är klockan halv fyra, jag har redan varit dödshungrig i en timme och jag tänkte inte på käk i morse.

Jag ska verkligen försöka att inte rusa ut i allra, allra sista stund utan gå så att jag hinner äta ordentligt på vägen.

tisdagen den 26:e juli 2011

230 sidor kärlek (och lite smärta)

Haha nu har jag kastat mig över den första av fem böcker som L släpade hem från London åt mig (tack!). Det är den som kanske har minst fokus på inspiration, en ren handbok egentligen. Men pulsen går ändå upp ett par, små steg när man läser en träningsguide av någon som hänvisar till 50-kilometerslopp som bra tillfällen att köra helgens långpass för den som tränar för riktigt långa distanser :)


Än så länge har jag bara snabbskummat 20 sidor, så lär skriva mer när jag kommit längre.

måndagen den 25:e juli 2011

Som en intervallgud

Åh vad jag vill tävla! Körde ett riktigt jädra dängtufft intervallpass och sprang ihop med Micke, som oftast brukar köra lite snabbare än jag. Men eftersom jag inte ska köra några fler tuffa klubbpass den här veckan vågade jag ta i lite mer.

Varning för lite nördig och mångordig rapport. Vill du nöja dig med kortversionen kommer den här:
Springjonas springer som en gud. Tycker han själv i alla fall. Just nu sitter han och fånler på tunnelbanan för han är så glad.

Okej, så nördvarianten:

Först en stege med fem intervaller på 1200-1000-800-1000-1200 meter med bara 200 meters styggjogg* som vila. Intervallerna i tävlingstempo på milen - och idag uppskattade jag inte det till 4-tempo som jag brukar utan körde på 3:50. Turades om med Micke att dra och fick till och med hålla mig från att spurta för mycket på sista, för jag kände mig så stark. Och det var alltså i ett tempo som skulle ge en mil på 38.20, personligt rekord med nästan två minuter :)

Snittpuls från 166 till 174.

Sen en minivila och sist en 3000-metersintervall som skulle gå i tävlingstempo på 5km, alltså ännu ett snäpp snabbare. Började i 3.45-tempo men ökade varv efter varv, och nu kunde jag inte hålla mig från att spurta.

Med två varv kvar funderade jag på om jag skulle fortsätta fem bonusvarv för att slänga
Mitt 5km-pers långt ut genom fönstret. Men istället kände jag hur benen ökade - tre kilometer på 11.03 är fint nytt pers (har aldrig sprungit distansen förut :), med extra kraft kvar dessutom, trots en snittpuls som hade krupit ända upp till 180.

Grym sparring och draghjälp från Micke, tack!

Så lite barfotalöpning på gräset som avslutning och fötterna skuttade fortfarande fram. Nu blev jag så tävlingssugen att det spritter i benen :)

* Lustigt ord, tycker jag. Betyder typ elak jogg, alltså hyfsat snabb, för min del 5-minuterstempo.

Från Springjonas i farten

Sista Studenterna-passet på tre veckor

Dags att käka dagens första middag - en härlig kulinarisk upplevelse från Findus - och sen kuta till KTH-hallen för sista passet med klubben innan pilgrimsresan. Sen blir det bara ett par milpass i joggtempo, dels för att vila benen, men mest för att hinna va lite social hemma innan jag åker bort.

söndagen den 24:e juli 2011

15km genrep

Nu har jag packat! 4,7 kg plus vatten blev det till slut, lite mer än jag trodde för ett par veckor sen, men tusan vad väskan funkar bra.

Jag tänkte att jag skulle springa en mil eller så idag och passa på att köra med ryggan packad på riktigt och i samma kläder jag ska ha på pilgrimsresan. Ett par småsaker - compeedplåster, tandkräm och vitaminer - saknades så jag tog turen till apoteket i Liljeholmen.


Och wow vad det funkade! Satte av i lugnt 6-minuterstempo men benen blev liksom gladare och gladare trots nästan 6 kg på ryggen med vatten. Tydligen ökade de så jag var nere i 5:15-tempo när jag hoppade in i Liljeholmsgallerian, sen vidare förbi Årsta och Älvsjö i 5-tempo och sista kilometern en lätt spurt i 4:20-fart (min nya favvolåt Nefi ang Girly med Asobi Seksu dök upp i öronen och jag kunde inte låta bli).

Totalt blev det visst några bonuskilometer. 14,5 km, 1h14 min, 144 i snittpuls.


Från Springjonas i farten

lördagen den 23:e juli 2011

Born to run i bilder

Funderar på att läsa om boken Born to run, som jag inte kunde slita mig från för en månad sen. Lärde mig en hel del om ultralöpning, barfotaspringande och att träna utan att skadas. Men framförallt är det en fantastisk berättelse om människor som gör otroliga saker, ihopvävt med en populärvetenskaplig roadtrip som i alla fall vände ut och in på en hel del jag trodde att jag visste både om människans utveckling och hur våra kroppar hänger ihop.

Men jag ska nog hålla mig - imorgon kväll kommer L hem från London med en handfull springböcker jag köpt från Amazon. Till dess kan jag tipsa dig som också förälskade dig i Born to run att kolla in bloggaren Pulstagning, som har letat upp foton på huvukaraktärerna. Snyggt jobbat!


Från Springjonas i farten

Kaos, 25 kilometer och avundsjuka

Först kaoset:

Vaknade vid 9-snåret, kollade mejlen och såg at vi var en liten grupp smurfar som tänkte sammanstråla i Trångsund för att springa långpass ihop i Ågesta-spåret. Klockan 10, gulp! Kastade i mig en rejäl frukost, kollade hitta.se för att se hur jag skulle köra, bytte om och stack iväg.

Resultatet: första passet på ett tag utan gps och pulsmätare, och bara tack vare en lånad tjuga från Clarence fick jag tag på en flaska vätska för träningen. Tack!

Här hittade jag gps:en och pulsmätaren efter mycket letande när jag kom hem igen. Varför jag la dem under täcket i sängen i morse vette katten.

Jag sprang alltså omkring med pulsmätarbältet runt bröstet hela passet, och upptäckte inte förrän efter en halvmil att jag hade glömt sätta på själva lilla sändaren. Då händer det inte mycket...


Sen 25 kilometer:

Vi körde ett hemskt trevligt pass med massa småprat: jag, Clarence, Janne och Hanna. Först tre kilometer till spåret, sen två varv på 6km-slingan ihop (runt 30min styck), sen körde jag och Hanna ett varv till under tiden Janne och Clarence tog det lugnare på 3km-slingan (25:50, strax under 4:20 kilometern) och sen joggade vi ner tillbaka till Trångsund.

Fuktigt som attan i luften, men inte så hiskeligt varmt. Och jag kände mig så lätt i kroppen att jag hade kunnat köra hela passet en gång till. Men det hade nog känts i kroppen imorgon, så jag lät bli...

PS. Ågesta-spåret var riktigt fint, fullt med olika små och stora backar, inklusive en rejäl sak i två etapper som kan få mjölksyra att läcka ur de piggaste ben.

Och nu avundsjuka:

För även om det var ett riktigt trevligt långpass så är jag riktigt avis på Susanne och gänget som springer "Sommartåget" från Jönköping till Visingsö, 55 kilometer som jag hade sett fram emot att va med på om jag inte hade kommit på att jag ju har två katter att ta hand om hela helgen. Nu såg jag att de tagit sig de första 18 kilometrarna och satt och fikade, suck.

Men jaja, det finns säkert en mening med det också - kanske hade jag blivit överansträngd och dragit på mig nån skavank inför pilgrimsresan, och det hade ju varit riktigt trist.

Är du också lite avis på gänget som springer Sommartåget? Då kan du klicka dig in på bloggarna som några av dem skriver. Håll i dig - det är ett gäng av dem som bloggar (jag har säkert inte ens prickat in allihop):
http://kostsusanne.blogspot.com/
http://mirandakvist.se/
http://www.ironmanalex.se/
http://thomastranar.blogspot.com/
http://pulstagning.blogg.se/ (jag håller i alla fall tummarna för att han kom med - han skrev tidigt i morse att han haft ont i magen hela natten)

fredagen den 22:e juli 2011

Shoppar

Shoppar inför resan och verkar hitta det mesta som saknas:
- lätta, tunna långbyxor som kan bli shorts
- ett par springkalsonger till (såna i syntet som torkar snabbt)
- två par springstrumpor till
- en Studenterna-jacka. Hade redan vindjacka, men jag vill ju kunna klä mig som den smurf jag är. T-shirtarna var tyvärr slut, men bit för bit kommer på plats - tävlingslinnet har jag redan.

BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Allt du velat veta om pilgrimsresan och lite till

Nu är det på minuten en vecka tills planet lyfter! Min första semester någonsin till fots är inom räckhåll. Så hög tid att berätta lite, lite mer om planerna.

På fredag kväll flyger vi till Lissabon - Jon från Holland och jag från Stockholm. Där hänger vi med en av hans bästa vänner, som är från stan och dessutom har ordnat en lägenhet åt oss. Det ska va en sjukt fin stad som klättrar på en sluttning upp mot en gammal, gammal borg. Ser fram emot att springa upp dit.

Vi bestämde oss faktiskt för att stanna där hela lördagen för att hinna se stan och vara lite sociala. Men söndag morgon tar vi det tidigaste tåg vi kan hitta till Porto, ett par timmar norrut, och ser till att komma fram i löparkläder.

Först ska vi stämpla våra pilgrimspass. Det gör man på lokala pilgrimskontor eller härbärgen i varje ort man passerar, så att när man kan visa när man kommer fram till Santiago de Compostela att man faktiskt vandrat (eller sprungit) hela vägen. Lite som kontroller i orientering, men med risk att det är Gud som kollar ifall du skulle få för dig att fuska :)

 


Såhär ser passen ut - med en rejäl bunt sidor med rutor för stämplar. På baksidan översiktskartor över olika pilgrimsleder - med startpunkter till exempel i Budapest eller Bergen. Får en liten tur från Porto att verka rätt futtig.

Så sätter det igång! Vi har en guidebok (föredömligt tunn och lätt) med kartor, förslag till dagsetapper, vägbeskrivningar och beskrivningar till härbärgena (auberges). De är enkla boenden som är tillgängliga enbart för officiella pilgrimsvandrare med såna här fina pass. Rejält enkelt organiserat: i vår första by Vilarinho så är det oftast den lokala apotekaren som har nyckeln och kan släppa in en. Men eftersom vi kommer på en söndag ska vi fråga på bensinstationen nere vid korsningen. Big business :)

Vi har tio dagsetapper för de 24 milen, alltså sisådär två och en halv mil om dagen i snitt. Inga utmanande sträckor - förrän de kommer tio dagar i rad. Inga bergskedjor att korsa heller, men ett par hundra höjdmeter i princip varje dag och ett par gånger uppemot en halv kilometer med rätt tuff lutning.

Hela leden ser ut såhär. Alldeles när vi lämnar Porto och passerar ett par av de lite större byarna så blir det vägrenar på genomfartsleder, men annars är det mestadels småvägar på grus eller asfalt.


Än ser det ut att va humana temperaturer, nånstans runt 25, men vi tänker att har vi otur kan det stiga till 38. Hyfsat svettigt. Så det blir nog till att gå upp rejält tidigt, kanske springa vid sjutiden på morgnarna och sen sova siesta när det är som hetast. Och äta, äta, äta :)

Dear Lovemygym.com, fartlek is not a Swiss word

Som språknörd gillar jag att krama de få ord som det svenska språket har lyckats sprida till övriga världen: smorgasbord, ombudsman, orienteering och en handfull till, de flesta hyfsat ovanliga eller för speciellt svenska företeelser (att resten av världen inte hittat på ett eget ord för snus eller gravlax borde inte komma som en överraskning).

Så jag kunde inte hålla det för mig själv när jag råkade surfa in på www.lovemygym.com i jakt på artiklar om laktaltröskel- och pulsträning, klickade mig vidare till en om fartlek och hittade det här:

Fartlek is one of the best methods for speed training and endurance training for runners. Coming from a Swiss word that means "Speed Play", the Fartlek can be defined as a form of running where the runner varies his speed from normal running pace to a much harder pace, comes back to a cooling down phase and then again increases his pace.

Ett ärligt misstag, såklart, så jag ville ge lovemygym.com en chans att ordna upp situationen.

Dear Lovemygym.com,

I read your very interesting article on fartlek, but couldn't help noticing a slight factual error. Fartlek does in fact not originate from a Swiss word, but is one of the very few words ever exported from the Swedish language, most others on subjects not nearly as interesting (e.g. tungsten, gravlax or snus). Strictly speaking, there isn't actually such a thing as a Swiss language either, but Switzerland has four official languages: German, French, Italian and Romansh.

Being both a Swede and a big fan of fartlek, I'd greatly appreciate if you'd make this small adjustment. If you'd like to learn more about the history of the fartlek concept, you'll find a good article at http://en.wikipedia.org/wiki/Fartlek. Most importantly, go out for a fartlek run and enjoy it! :)

Best regards,

Springjonas


Hoppas de svarar.

torsdagen den 21:e juli 2011

En liten tur, en gnutta styrka, en massa käk

Sprang en knapp mil i Älvsjö-spåret med en springmusikblandning i öronen (börjar få till den rätt bra nu), körde 20 minuter styrka à la Studenterna. 20 minuter räcker gott för mig - jag måste verkligen se till att fortsätta med styrketräningen, för det är inte bra nog.

Annars har jag mest käkat idag:
- En tallrik yoghurt, ett par leverpastejmackor och ett stort äpple till frukost
- Två rejäla wraps till lunch
- Ett stort äpple och lite godis under eftermiddagen
- En portion filet mignon med fem potatisar till första middag
- En portion pasta med pesto och soltorkade tomater plus en halvliter mjölkchoklad direkt efter träningen
- En rejäl portion pasta-tomat-pasta till, men med rökt lax till sista middag

Och nu är jag nog lite sugen igen.

Åtta dagar kvar, och sent ska syndaren vakna

Nina Simones Sinnerman handlar såklart inte om löpning det minsta, men inleds ändå "Oh sinnerman, where you gonna run to? Sinnerman yhere you gonna run to? Where you gonna run to?". Lite passande för två icketroende löpare som ska springa pilgrimsleden till Santiago de Compostela, kan man tycka.

Dessutom är den så knasigt bra att huden knottrar sig och fötterna börjar hoppa upp och ner av sig själva, skutta omkring utan att man kan kontrollera dem och springer till skogs om man inte ser upp. Farligt som katten om det är meningen att man ska ta det lugnt - och dessutom håller hon uppe tempot i över tio minuter. Så tipset kommer med en varning :)

Nu ska jag käka första middagen, ta en lugn mil i Älvsjöspåret och lite styrka innan andra middagen. Imorgon är det bara en vecka kvar tills planet går till Portugal och pilgrimsäventyret sätter igång.

Nina Simone – Sinnerman


onsdagen den 20:e juli 2011

Glad igen, lätt som ett pollen

Löparglädjen är tillbaka. Bästa medicinen mot bitterhet är tydligen (såklart) att springa ifrån den. Till exempel en sval sommarkväll med Studenterna på Stadion.

Ännu bättre om det dessutom flyter på så att man känner sig lätt som ett litet pollenkorn som virvlar omkring. Eller nåt sånt.

Sprang 6 x 400m, 1 x 2000m, 4 x 400m med mestadels löpning som vila. Tempot skulle va högt, sen lite lägre och sen jättehögt. Som vanligt har jag för ont om tävlingsresultat för att veta vad "mitt tävlingstempo på 3km", så jag såg till att ta det hyfsat lugnt. I alla fall i början :)

Sprang med Clarence och Janne och efter ett tag Omer också, tränade på att känna rätt tempo utan klocka och turades om att dra. Blev imponerad av oss!

Tiderna då? De första 400-ingarna gick på runt 94s styck, lite långsammare än tänkt. 2000m gick nästan prick på målet, 8min. Sen hade vi nog lite mycket energi kvar, för 400-ingarna kröp ner från 88s till 82s på sista (då drog jag :).

Men det bästa: jag blev aldrig riktigt andfådd! Snittpulsen kröp inte över 160 förrän på tvåkilometaren och över 170 på allra sista intervallen. I våras sprang jag en dryg timme i sträck med nästan 180 i puls. Kändes sjukt bra!

Så joggade vi runt barfota på gräset tio minuter också, som om det inte kändes lätt nog redan innan.

Känns fortfarande lite trist att missa Sommartåget i helgen, men jag kommer över det. Nu är jag glad igen.


Glad springjonas joggar hemåt från träningen. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Fan, jag är dement

Jag vill verkligen inte såra någon som faktiskt är dement. Det är något helt annat än vad jag lider av.
 
Men lite orolig blir jag. Fyllde nyss 30 och har just upptäckt att jag är ännu mer förvirrad än jag har anat hittills. Tänkte "åh va bra med Sommartåget precis när min sambo är bortrest, perfekt tajming" istället för "va synd att det är just när min sambo är bortrest, eftersom jag har två katter som bråkar med varandra att ta hand om". Det är alltså det senare svaret som hade varit korrekt.
 
Som tur är har jag min sambo, som till skillnad från mig har en hjärna i full funktion, som insåg det åt mig innan jag var halvvägs till Visingsö på fredag. Men det känns inte mindre bittert för det. I fem dagar har jag gått och sett fram emot helgäventyret, att springa längre än nånsin och framförallt göra det ihop med ett helt gäng nya, trevliga löparvänner.
 
Nu ska jag fokusera på att tycka synd om mig själv ett tag. Hoppas jag lyckas rycka upp mig och hitta på nåt annat kul istället, men först ska jag sura. Blä!

tisdagen den 19:e juli 2011

Runt, runt i hobbitskorna

Sure, cykling är bra alternativträning och jag är inte fit nog att springa varje dag...



Och jag och cykeln kom hemskt bra överens idag, när jag hade oljat kedjan och pumpat däcken.

Men när det är så här fint väder och man får en kvart över när innan L kommer hem, så är det lätt att snegla...



Så jag hoppade i hobbitskorna, utan att byta om nåt mer, och stack ut till gräsplätten framför huset. Joggade tjugo varv i en tolv meter bred cirkel, tio minuter totalt, i solnedgången bredvid Långbro värdshus uteservering.



Nu är jag glad och redo för middag! BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Nej, jag kan inte hålla mig...

... Bara lite, lite :) BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Några dagar kvar till ultrapremiären på Sommartåget

Nu är det bara tre dagar tills jag åker med ett gäng glada löpare som aldrig träffat varken mig eller varandra och i en bil ner till Visingsö i Vättern för att sen, dagen efter, köra till Jönköping och springa tillbaka till Visingsö igen. Konstiga helgnöjen man sysslar med.

55 kilometer ska det bli, alltså 12 805 meter längre än jag gett mig ut på tidigare. En milstolpe på drömmen om att springa långt, långt, långt som jag egentligen hade tänkt vänta med till efter säsongen. Men så kunde jag inte låta bli när arrangemanget (Sommartåget) råkade tajma så utmärkt - sommarfint, L bortrest, inga tävlingar så långt ögat når (och framförallt benen som ägnar dagarna åt att viska åt mig att de vill springa mer, mer, mer, nästan hela tiden).

I den optimistiska delen av mig (alltså i princip allt utom mina fotvalv, som ibland verkar lite nere) tror jag inte att det blir en sån stor utmaning på lördag, mest himla kul. Vi ska springa långsamt (sisådär 6 minuter kilometern) och dessutom stanna och fika flera gånger. Jämfört med maran i våras på snabbare än 4.30-tempo och bara en dryg mil kortare så borde det bli en bit kaka. I alla fall enligt optimist-Springjonas. Men det är fortfarande ett personligt rekord och mer än dubbelt så långt som mina vanliga lördagspass.

Kul ska det i alla fall bli - både att springa längre än nånsin och att träffa en hel bunt med nya människor. Visingsö ser dessutom jättefint ut - kolla bara här!

Från Susannes blogg Kottar, kost och träning.

Idag är enda träningen på schemat cykling till och från jobbet, en dryg mil styck. Ska inte göra som förra veckan, med rejäl träning fem dagar i rad, så från och med nu blir dagen mellan Studenterna-träningarna vigda till lätt alternativträning eller ingenting alls.

10 dagar kvar: idag blir det en mässa

Min far Tomas skickade ett halvtokigt musiktips inför pilgrimsresan, att vi såklart måste få med oss en ordentlig mässa om vi ska pilgrimsspringa till Santiago. Såklart!

Och nu har vi med gemensamma krafter lyckats hitta upp gruppen som stod bakom just den inspelning av Ariel Ramirez storverk La Misa Criolla som mina föräldrar hade på LP-skiva på 1970-talet. Den består av fem akter, varav Gloria är den som fångar mig och som jag tänker springa in i Santiago med, efter 24 mil som pilgrim.

På min Spotify-lista: Los Fronterizos – Gloria

På Youtube (mer action i den versionen, men tyvärr ingen video):

måndagen den 18:e juli 2011

Glatt regn och Karins backe

Molnen höll sig i skinnet och det blev inte mer än lite dugg. Kändes till och med rätt fint efter all värme och sol på sistone. Körde långpass med Studenterna och sprang med Christine och Omer.


Höjdpunkten var Karins backe, 28km in på Lidingöloppet, där jag bara ville bli buren hem på bår sist jag passerade. Nu kändes den som ett fartgupp. Måste ha förvridit perspektivet i Ursvik extreme-spåret på sistone.

Det gick faktiskt superlätt hela vägen, 22,2 kilometer på knappt 1.49, i precis utsatt 4.50-tempo förutom uppvärmningen, puls 146. Måste va kombinationen trevligt sällskap och det där glada regnet.

BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Dags för födelsedagsspring i regnet!

90-100 minuter står det på menyn, regnmolnen mörknar.


BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Åtta mil!

Tittade lite på träningsrapporten jag skickar till min tränare Clarence varje vecka. Ett Excel-ark med en jädra massa siffror: hur långt sprang jag, hur snabbt, vilken puls, hur kändes det, upplägg på passet.

Och jag upptäckte att förra veckan sprang jag nästan 7,5 mil! Tänkte oj det var ju en himlans massa för att va jag, så kollade veckan innan. 8,2 mil! Och då har jag kört en del styrka ovanpå det, också mina två små mil cykel (nästa vecka blir det lite mer trampande).

Slutsats ett: nu gäller det att inte öka mängden nåt mer, för att inte riskera överansträngning.

Slutsats två: shit jag är ju skitgrym! Årets träningsmål, att springa åtta mil i veckan, har jag inom räckhåll med fem månader kvar, på min födelsedag och allt :)

11 dagar kvar och grattis, grattis, grattis!

... till mig själv, som fyller 30 idag! Så dagen till ära blir det Stevie Wonder:


 (låten verkar för övrigt ha släppts sommaren 1981, alldeles lagom till min födelse, alltså - perfekt)

söndagen den 17:e juli 2011

Ett helt nytt liv

Har just, alldeles nyss, äntligen fått en ny telefon. En sån där i-telefon som man kan ta bra foton, lyssna på musik och uppdatera en blogg med. Och i 30-årspresent fick jag även ett par Jabra clipper-hörlurar (tack, Jackye). Nu har jag testat och är kär.

Först det negativa: Torgny Lindgrens Sommar-avsnitt är verkligen dödstråkigt.

Skönt, då var det avklarat.

Resten är som en dröm. I-telefonen har jag utrustat med ett splitternytt Spotify Premium-abonnemang (tack för den presenten också, allihop!) och alla sommarens avsnitt av Sommar. Så det finns liksom inga gränser för hur mycket jag har att lyssna på (vilket tyvärr inte hjälper Torgny Lindgren).

Och sen lurarna. Först så är de trådlösa, ett litet klipp man fäster i halslinningen med kort sladd till lurarna, telefonen kan man stoppa var man än vill utan att den behöver en tråd. Sen har den alla kontroller inbyggda: volym, byta låt, trycka på paus och svara eller lägga på ett samtal. Så telefonen kan få ligga kvar där man nu stoppade den. Och till sist så är det ljudet, ljudet - trots att det är inuti-örat-lurar så stänger de ute omvärlden så mycket att man får akta sig om man springer i trafiken, och ljudet bara sköjer över en som en varm våg i ett tropiskt hav.

Tidigare, med min ipod med gamla slitna hörlurar, så har jag försökt lyssna på ljudböcker men fått springa och anstränga mig för att höra ordentligt. Och dessutom krånglat med en sladd som hänger och slänger (ännu klurigare när man dessutom har rygga, som ofelbart rycker ur lurarna om man ska kränga den på eller av).

Aldrig mer!

Lustigt vilken vardagslycka man kan få av en pryl som inte är större än min klocka. Just nu sitter jag och surfar ljudböcker inför resan, utifall att fler Sommar-avsnitt är som Torgnys, och har några på gång: ett par Dickens-romaner och så ett par titlar om Jesus och pilgrimer som jag liksom inte kunde låta bli, de passade alldeles för bra med resans tema.

Såhär ser de ut, sötnosarna. Sladden från clippet går till lurarna, och telefonen kommunicerar trådlöst med bluetooth.


En sista tanke är att jag ska kunna snacka i telefon när jag är ute på långpass. Det blir ju hyfsat ofta så att jag springer ensam, men ska jag ändå hålla mig nere i småpratstempo så vore det ju väldans mycket trevligare att faktiskt ha nån att prata med, även om den inte är på plats i spåret. Vet inte om jag får tillfälle att testa det ordentligt förrän efter långresan, men har gott hopp :)

Idag blev det drygt 40 minuter i 5.07-tempo och sen en halvtimmes styrka på vardagsrumsgolvet. Testade Studenternas upplägg för cirkelstyrka och det bet riktigt bra i ben och djupa musklerna i överkroppen.

Fort som katten verkar det gå i Amsterdam Marathon

Så, den 16 oktober blir den av, min andra mara. Tack vare en superfin 30-årspresent (imorgon är det som jag fyller år, men jag fick den tidigt på ett överraskningskalas i förrgår) är jag packad och klar, med flygbiljett, hotell och anmälan för en fantastisk helg i Amsterdam med min sambo L (springa blir det med Jon, som bor i Holland, och eventuellt hänger Ingrid, min mor, med och agerar fabulös hejarklack igen).

Så jag sitter och kollar upp loppet lite närmare. Det första jag noterar är:
  • Vinnartid Amsterdam Marathon 2010: 2.05.44
  • Vinnartid Stockholm Marathon 2011: 2.14.07

Åtta minuter och 23 sekunder snabbare i Amsterdam för vinnaren, alltså. Drar man av åtta minuter och 23 sekunder från min tid i våras så landar man på ... Ja precis - strax under den magiska tre-timmarsgränsen (2.59.47). Och man kan ju lugnt säga att åtta minuter är en mindre skillnad när man springer mina tider än det är för eliten.

Det kan såklart vara så att det var snabbare elitlöpare i Amsterdam, och sånt har jag inte stenkoll på, men en snabbtitt på vinnartiderna de senaste tio åren pekar på det i alla fall inte var en tillfällig slump. I Amsterdram kommer tio löpare under två och tio. I Stockholm hade samma tid gett dig guldmedaljen varenda gång, ofta med ett par kilometers marginal.


Banan är nog alltså inte speciellt kuperat - surprise i Holland! Inga Västerbron, inga långa, sega uppförsbackar från Centralstationen till Stadion. Kanske inte ens såna där överraskningsuppförsbackar som man inte tänker på, som den på Djurgården strax efter att man korsat kanalen vid Djurgårdsbrunn.

En annan skillnad är att Amsterdam Marathon faktiskt är lite mindre - och det blir inte fullsatt ett halvår i förväg. I fjol slog de deltagarrekord rejält, med 30 000 anmälda för de fem lopp de kör i olika distanser den helgen (knappt hälften av dem i maran, tror jag). Det ser ut att bli fler i år, så det närmar sig nog Stockholm. Och eftersom folk anmäler sig en eller par månader i förväg, inte året innan, så gissar jag att en större del av dem faktiskt kommer till startlinjen.

När det gäller information på hemsidan vinner däremot Stockholm med hästlängder. Allt som är riktigt viktigt, som bansträckning och hur man hämtar ut sin nummerlapp, finns där för Amsterdam också. Men sen är det slut, man får leta ordentligt för att hitta deras nyheter, FAQ-sektionen är nästan tom och vill du veta till exempel höjdprofilen på banan... Ja då får du nog åka ut dit med en höjdmätare själv.

Men stalltipset är alltså att det är platt, platt, platt. Snabbt, snabbt, snabbt. Vi får väl se om det stämmer även för mig - den 16 oktober blir det av!

12 dagar kvar och Bobo är tillbaka

En allra sista dust med 90-talets eurodisco blir det innan jag byter genre helt imorgon för mina springmusiktips. Då blir det en överraskning inspirerad (stulen?) helt av Ellinors dröm...

Men först en andra DJ Bobo-hit som kanske aldrig förtjänade att bli en massiv hit, men som definitivt är rätt kul att springa till (och har en lite passande titel, som jag i alla fall tror handlar om att ta kontroll över sin kropp). Varsågoda, DJ Bobos Take control:

lördagen den 16:e juli 2011

24 kilometer terräng efter kalaset

Efter sisådär fyra-fem timmars sömn, och med en tydlig smak av födelsedagschampagne i munnen, tog jag mig ändå till Ursvik för långpass ihop med ett gäng andra smurfar (Studenterna-löpare). Hade ryggan extra full med förnödenheter: vatten, sportdryck och müsligodis. Ville inte krokna och få kravla mig bakfull och hungerskakig genom ursviksterrängen.


Efter en halvmil började jag känna mig som folk igen. Drack och käkade hela passet. Pratade en hel del längs milspåret. Sen, på varv två, hängde jag på gänget som tog extremspåret istället för ännu ett likadant varv. Då slutade jag prata.


Jag har en hel del klubbkompisar som har ett småpratstempo som germmigmmjölksyra. Till exempel 5 minuter per kilometer längs Stockholms mest kuperade terrängspår på ett 25-km-pass. Vid 18 kilometer segrade min självbehärskning och jag släppte Rebecca och killarna, hittade ett tempo där pulsen kunde återvända nedåt 150 igen, och joggade resten av spåret ensam.


24,3km, 2h 4min, 5.06/km i snitt, 154 i snittpuls.



När jag bestämde mig för att släppa dem försvann de snabbt ur synhåll.


Såna här backar är inte gjorda för att springas snabbt, i alla fall inte av mig.


Glad att va i mål, nu ska jag åka hem och lata mig. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

13 dagar kvar: har du sprungit till den här låten sen 1992?

Inte direkt en kandidat till Rolling Stone Magazines skiva med musikhistoriens 500 bästa låtar, men 11 miljoner visningar på Youtube visar att jag inte är den enda som fortfarande minns Snaps Rythm is a Dancer. Sjukt kul att springa till.

Amsterdam marathon, här kommer jag!

När jag kom hem igår klev jag rakt in i ett överraskningskalas för min 30-årsdag. Galet roligt - dessutom fick jag en sjukt fin present. Mer info kommer, men en hint...

Amsterdam marathon-t-shirt BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

fredagen den 15:e juli 2011

Det blir uppvärmning på 55 kilometer

Jag kunde inte hålla mig. Jag hänger på Sommartåget nästa helg och springer med en grupp löpare jag inte känner (ryktesvis femtio stycken) från Jönköping till Persgården på Wisingsö. Det var liksom för bra tajming för att låta bli - det sker precis när L är i London över helgen och jag är ensam och övergiven gräsänkling.

Det blir en klockren uppvärmning inför pilgrimsäventyret: 55 kilometers lugn löpning med fikapauser och glatt sällskap. Så en lite lugnare träningsvecka på det, innan flyget går till Portugal på fredagskvällen.

Har inte bestämt mig ifall jag ska springa med full pilgrimsryggsäck bara för att vänja mig vid vikten, eller om jag nöjer mig med lite vatten och snacks i ryggan. Jag tror nog att jag skippar extravikten - det blir ju faktiskt personligt distansrekord och jag vill inte slita mer än nödvändigt. Vi har det så lyxigt förspänt att arrangörerna har ordnat en följebil som kan ta all vår packning och ändå möta upp då och då efter vägen ifall man ångrar sig.

Har du också tänkt hänga på och vill dela bil på väg ner från Stockholm?

Jag tror att jag ska köra tidigt lördag morgon och det ser ut som om jag har en eller två medpassagerare på gång, så gott om plats för fler - eller om ni har en halvfull bil och vill klämma in några till som delar bensinkostnad och utsläpp.

Visst ser det härligt ut? Bilden från Susannes blogg Kottar, kost och träning.

Två veckor kvar och min åverkan på springmusiken fortsätter

Nu är det bara två veckor tills jag landar i Lissabon för att ta ett tåg till Porto och sen springa vidare i sisådär tio dagar två veckor för att flyga hem från Santiago de Compostela. Jag och min lika oheliga pilgrimslöparkamrat Jon har nog förberett det allra mesta av packningen, men man hinner lyssna på ganska mycket musik under två veckors springande.

För mitt försvarstal om varför eurodisco gör sig fantastiskt som springmusik, se inlägget från igår morse (kommer inte åt länken just nu). En varning bara: dagens inslag gör sig dåligt om du tänkt springa i ett tempo som du pallar i ett par veckor. Bättre för intervaller och den där slutspurten när du egentligen inte har nån energi kvar i kroppen alls.


Leila K - Electric!

torsdagen den 14:e juli 2011

Skönt att rasta benen, jag och ville virtanen

Rastade benen i spåren i Älvsjöspåret tillsammans med Ville Virtanen. Han stannade i hörlurarna, gjorde sitt Sommarprat, så jag fick stå för springandet. Eller joggandet. Det är lättare att hålla nere tempot när man har pratande i lurarna istället för musik, speciellt en melankolisk finsk stämma. Ska nog ta med årets hela laddning Sommar på pilgrimsäventyret.

Kan för övrigt verkligen rekommendera Ville Virtanens avsnitt. Sympatiskt, insiktsfullt och dessutom härligt, svart och dräpande roligt. Jag skrattade som en dåre när jag sprang om en grupp power walkande kvinnor. Tror att just det handlade om homofobiska finska rasister och en nationalhjälte vars främsta merit är krigsförbrytelser. Krävs en vändans svart humor för att få till det.

11,2 km, 57 minuter, puls 136. Skönt att pulsen har blivit så låg i 5-minuterstempo i kuperad terräng.

Älvsjöspåret   

Glad och pigg - nu blir det rännande av!

Vaknade glad och pigg igen efter vilodagen - nu ska jag hem och ta mig en liten tur!

Minst lika glad för att jag äntligen, äntligen fått en fungerande telefon med vettig kamera och blogg-app - så man kan skriva på språng! Mer foton till folket!

   

15 dagar kvar: eurodisco som springmusik?

Nu är det 15 dagar kvar till min och Jons pilgrimsresa, då vi ska springa från Porto i Portugal till Santiago de Compostela i Spanien. Om du har några tips på vad vi kan ha i lurarna när vi ska va ute på vägarna i två veckor så får du gärna skicka ett tips åt mitt håll. Till dess bjuder jag på några av mina väntade - och oväntade - låttips.

Till exempel eurodisco. En utskrattad musikgenre som de flesta är glada att den dog ut - men som funkar alldeles lysande som springmusik för den med lite självdistans. Upbeat, med skönt tempo och lagom fånigt upplägg för att man inte ska ta sig själv på alldeles för stort allvar. Är du en sån som absolut måste ha hårdrock som får dig att känna dig mycket tuffare än du är bakom dina mörka solglasögon så lär du inte tända på DJ Bobo och andra glömda skatter jag har att bjuda på, men gillar du att springa med en fånleende precis som jag så kan det va klockrent.

Jag menar, vem kan springa om någon i motionsspåret med den här i öronen utan att le?

onsdagen den 13:e juli 2011

Jag är inte vidskeplig, men...

... idag var tecknen lite för många:

Först fanns det ju ett antal sakliga argument till varför jag borde överväga vila istället för kvällens långa intervallpass med klubben:
- Benen kändes ganska slitna
- Jag fick små känningar i vaderna ett par gånger i morse utan anledning
- Jag har en mystisk och rejäl träningsvärk i magen
- Jag har sprungit sex-sju mil, kört ett tungt styrkepass och cyklat två mil de senaste fem dagarna
- För en gångs skull had jag inte ordnat två mål lagad mat på jobbet

Så jag bestämde mig för att ta det riktigt lugnt, promenera till träningen istället för att springa och sen skippa hälften av intervallerna - men träna, det skulle jag i alla fall.

Så upptäckte jag plötsligt att jäklar jag är sen, måste kanske springa trots allt för att hinna i tid (rösten i bakhuvudet sa att jag kanske borde vila - men jag bytte om).

Så fick jag ett plötsligt blodsockerfall och fick grabba en banan (rösten i bakhuvudet sa att jag kanske borde vila - men jag gick ut genom porten).

Så upptäckte jag att batteriet i min gps var slut och att jag inte hade något extra (rösten i bakhuvudet sa att jag kanske borde vila - men jag tänkte äh jag nöjer mig med klockan och stegade uppför backen).

Så hörde jag att jag tappade nåt på marken och såg att det var just klockan, armbandet hade plötsligt gått tvärt av (rösten i bakhuvudet sa att jag kanske borde vila - och nu bestämde jag mig för att ja, idag är nog vilodag trots allt).

Som min förra tränare Per sa på nåt av mina första träningspass med Studenterna i höstas: det gör ingenting att köra ett träningspass för lite, men kör du ett för mycket kan du bli borta länge. Så idag vilar jag. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv :)

Väldans underlig träningsvärk

Har tränat fem dagar i rad nu. Sisådär 6-7 mil, vilket är ganska mycket för mig. Plus ett styrkepass och lite cykling. Inte så konstigt alltså att benen är rätt trötta och ser fram emot vilodag imorgon. Ska vara försiktig på kvällens rejäla intervallpass på Stadion med Studenterna.

Men däremot kan jag inte få kläm på varför jag har riktigt grov träningsvärk i magen. Från muskelfästena vid revbenen och halvvägs ner till höfterna är jag så öm att jag omedvetet tar det försiktigt när jag reser mig upp från en vanlig stol. Känns konstigt när jag går omkring. Kan inte sätta mig upp från ryggliggande utan att ta hjälp av armarna. Har svårt att sträcka armarna högt över huvudet.

Har haft liknande träningsvärk tidigare, men då har jag ju tränat mage på något sätt innan. Eller tränat så hårt att precis hela kroppen värkt. Den här träningsvärken dök upp igår eftermiddag och då hade jag inte gjort så mycket som en situp på två dagar.

Nån som har en teori? Kan det vara cyklingen? (det är det enda ovana som jag gjort på sistone)

16 dagar kvar: snart blir det eurodisco, men först...

Kollade förra veckans musiktips och såg ett hyfsat tydligt 80-talsfokus. Billy Idol, Indochine och Orchestral Manouvers in the Dark. Saknas dock ett centralt inslag i min springmusik, som får va sista 80-talstipset för stunden - sen blir det 90-tal och frossa i eurodisco!



Sountracket till Top Gun, filmen som togs fram för att få amerikanska 18-åringar att få gåshud samtidigt som de såg Tom Cruise och Val Kilmer flyga stridsflygplan (och därför söka sig till flygvapnet), funkar lika bra för att få gåshud för att man flyger fram i springskor. Ni får ett spår till:


Okej, en sista:


tisdagen den 12:e juli 2011

Veckans längsta möte mätte 11 kilometer

Tack Niklas för ett strålande initiativ, och för riktigt bra löpning!
Kungsholmen runt blev det, 10,9 kilometer på 61 minuter, alltså 5:37-tempo, och bevisligen prattempo för oss båda eftersom vi snackade allt från småbarnsföräldrande till debiteringsmodeller till pilgrimslöpning från början till slut (snittpuls 140 för mig). Med min extrakilometer från mitt till Niklas kontor i början blev det totalt tolv kilometer.
Inte illa för en affärslunch, måste jag säga. Och vill du nånsin ha en uppföljning, Niklas, så är du mer än välkommen - vid lunch eller när småbarnsförälderlivet tillåter.

Springjonas klädd för affärslunch (notera mobiltelefonen i handen, på vägen tog jag två samtal med risk för mitt liv vid rödljusen). Tack till mästerfotografen Jenny för fotot!

Fyra timmar kvar till springmötet

Nej, det blir ingen kostym à la Säpo-joggen, utan helt vanliga shorts och linne, för springdelen av dagens lunchmöte. Jag tror att det är en annan trevlig aspekt av att ta ett affärsmöte till fots: att träffas med en helt annan rustning än den vanliga kostymen gör också något med relationen. Och det kommer från en riktig kostymkille, som gärna tar på kostymen både på casual Friday och en vanlig lördag, ibland.

måndagen den 11:e juli 2011

19 kilometer spring + ett par mil cykel = tunga ben

Okej, jag tar tillbaka lite av glädjeinlägget i morse om att cykling till jobbet inte var nåt jobbigt alls. Det var det inte. I morse.

Sen jobbade jag, cyklade iväg till träningen, där vi sprang drygt 19 kilometer i strax under 5 minuter per kilometer-tempo i snitt (uppvärmningen långsammare, sista milen snabbare, ett tag ner under 4.40, men hela tiden i småpratstempo, snittpuls 152). Jag körde med nya ryggan på och det funkade bra (mer detaljer utlovas så snart jag sprungit nåt pass till), men visst blir man extra trött av några kilo på ryggen.

Och sen var det dags att cykla hem, tolv kilometer med några hyfsade uppförsbackar. Benen är verkligen inte vana vid cykelrörelserna, kändes trötta runt knäna och tunga på nåt annat sätt än de brukar bli av löpning.

Gillar fortfarande tanken på att cykla till jobbet, men ska nog inte börja med fem dar i veckan direkt, inte när jag springer nästan varje dag. Även om pulsen knappast kommer upp i uppvärmningstempo (maxregistreringen på väg hem var 135, snittet 114) så blir det en och en halv timmes extrajobb för benen.

Men cykla vill jag. Får jag bara in vanan är det ett bra komplement till att springa - och framförallt skulle det vara riktigt kul att kunna åka på cykelsemester med min far nån gång, och då måste jag ju lära mig hur man gör först.

Springjonas på cykeln. Med osmörjd kedja, strulande växlar och taskigt pumpade terrängdäck. Jag tar egentligen alldeles för dålig hand om mina cyklar för att förtjäna att cykla på dem.