måndag 28 november 2011

Sveriges tristaste transportlöpning? Utmana mig!

Tog en springtur igen idag, hem från jobbet den här gången. Det är helt ärligt bara marginellt trevligare än ett löpband.
Ungefär hundra meter går genom Rålambshovsparken. Inte ens det är kul, för man hinner korsa en genomfartsled och springa under två andra.

Sen kommer Västerbron, som är okej på grund av utsikten (men det var beckmörkt) och eftersom det är lite av en backe, men den har liksom inget sting när den kommer efter en enda kilometer så det väger inte upp för anti-charmen från bilvägen.

Sen följer Hornstull-med-charmigt-inslag-av-byggarbetsplats (jippih!), Liljeholmsbron-vars-enda-uppsida-är-att-broöppningar-är-jädrigt-ovanliga-så-man-slipper-den-snabbt (lycka!), och sen några kilometer charmig-kombination-av-cykelväg-trottoar-korsningar-parkeringsplatser-rondeller-allting-längs-med-E4/E20 (inspiration!), och turens höjdpunkt blir inte roligare än en kilometer cykelväg längs med genomfartsvägen mellan Älvsjö och Fruängen och en detour förbi Fruängen centrum för att fylla ryggsäcken med kvällens middag.

Det är tur att det är ännu tristare att ta tunnelbanan hem. Har du tips på någon ännu värre transportlöpningstur som kan ge mig perspektiv på tillvaron?

Dagens höjdpunkt var att Knut höll sig i skinnet. En liten stund efter en dryg halvmil började det strama lite, lite i knävecket, så jag stannade och körde löpskolning (teknikträning typ spark-i-rumpan, indianhopp och sånt) och några stegringslopp (accelerera i åttio meter upp till nån sorts snabbt, lätt flyttempo). Fokuserade sen på lätta, korta steg sista två kilometrarna, och sista kilometern hade jag inga som helst känningar kvar.

Andra träningen i rad som går fint nu - nästa gång blir tredje gången gillt!

9 kommentarer:

  1. Jag kan inte glädja dig med värre, min transportlöpning passerar i princip alla kända landmärken i Stockholm: Stockholmsarenan (inte mycket att se än iofs), Globen, Slussen, Slottet, Operan, Dramaten, Strandvägen, Djurgårdsbron, TV-eken (fram till i fredags) och Gärdet (med Kaknästornet på avstånd). Inte direkt någon fantastisk natur men man märker ju ganska tydligt att man är i Stockholm. Nackdelen är att man får slå sig fram bland turister på trottoarerna halva sträckan, men det är definitivt roligare än tunnelbanan.

    SvaraRadera
  2. Hej Jonas. Boka den 25 augusti 2012 för Månkarbo Marathon (platt och på landsväg)..läste att det var trist att springa i Stockholm, här i Månkarbo har vi åsen med fina stigar som sträcker sig hur långt som helst söderut mot Uppsala. Och våran el-ljusbana i åsen 3.4km. Ha en bra dag. Bertil

    SvaraRadera
  3. Men du, kör över Essingeöarna och sen längs med vattnet. Det är mumma. En pannlampa så är det biff och banan. Så slipper du känna tristess.

    SvaraRadera
  4. Läste just nu din fantastiska berättelse om "maran" i Amsterdam superbra, kanon. 3 tim. Bertil M-bo

    SvaraRadera
  5. Ah indianhopp, det är min favoritövning när jag kör löpskolningar.

    SvaraRadera
  6. Min transportsträcka till jobbet är antagligen världens tråkigaste. Den är i och för sig inte i Sverige, men det kan kanske ändå ge lite perspektiv. Det är raksträcka, på raksträcka på raksträcka. 36,3 km totalt och av dem går 22-23 km på rätt så hårt trafikerad väg (utan GC-bana). Resten är på GC-bana precis bredvid samma väg. Man ser mest bara skog och åkrar, finns inte ens så många hus att titta på. Skrev lite om mitt pass till jobbet igår här: http://curroergosum.ratata.fi/post/324504#comment .

    SvaraRadera
  7. Min transportsträcka till jobbet är helt klart tristare. Den ligger i och för sig inte i Sverige, men syftet att ge lite perspektiv kanske uppfylls ändå. Sträckan är 36,3 km och av dem går 22-23 km på rätt så hårt trafikerad väg utan GC-bana. Resten är på GC-bana bredvid samma väg. Det är raksträcka på raksträcka på raksträcka och man ser mest bara skog och åkrar, det finns inte ens så många hus att se på. Soluppgången var det mest intressanta jag såg igår...

    Jag har beskrivit den lite här: http://curroergosum.ratata.fi/post/324504#comment .

    SvaraRadera
  8. Jasså, det kom två gånger. Jag som trodde allt gått förlorat och satt här och svor för mig själv innan jag skrev om inlägget.

    SvaraRadera
  9. Wow - det är ju helt fantastiskt vilket engagemang man kan väcka med anti-inspiration! Både något trevligare sträckor, tips på roligare sträcka hem för mig (tack!), beröm för min mara och inbjudan till en ny - och Johannas övertygande vinnare: du har verkligen en tristare sträcka till jobbet, jag har läst hela den fulla hsitorien på din blogg. Wow!

    SvaraRadera