tisdag 8 november 2011

Oskadad och lycklig, lycklig, lycklig

Igår kväll var jag lite ledsen. Tänkte att jag kanske hade ställt till det för mig själv genom att fortsätta springa trots att Knut (mitt högerknä) protesterade. Kunde inte släppa tankar som Tänk om jag inte kommer tillbaka på flera månader? Tänk om det här är inledningen på ett kroniskt strul som jag får kämpa med i flera år? Hade svårt att somna.

Som en sorts katharsis försökte jag sammanfatta tio råd för hur man kan träna för att inte bli skadad. Mådde rätt pyton.

Så vaknade jag i morse och Knut verkade må helt bra igen. Vågade inte tro på det.

Kom till Mikael, naprapaten, som kände, klämde och vred. Jag höll andan.

Men det strålade ingen smärta, han hittade inga galenskaper i knät alls. Möjligen var en sena på det högra mer spänd än motsvarande vänstra. Sen yttrade han orden:

Så bra att du kom hit innan du blev skadad.

Innan jag blev skadad. Jag är inte skadad. Jag har krokiga och snedbelastade höfter och rygg (de blev ganska smärtsamt knådade och knäckta i morse), vilket kan leda till saker som knas med Knut. Men jag är inte skadad, bara en allmänt stel och spänd långlöpare.

Som kom till naprapaten i tid. Innan jag blev skadad.

Lycka!

5 kommentarer:

  1. Vilka glada nyheter! Hurra! Och så bra av dig att komma iväg så snabbt.

    SvaraRadera
  2. Bra där!
    Ses vi nästa tisdag på träningen?
    Jag va där idag, premiär!!

    //Ola

    SvaraRadera
  3. Med tanke på dina föräldrars problem med rygg o höft så är det väl inte så konstigt...

    /ingrid

    SvaraRadera
  4. Åh så skönt att höra. /Tomas

    SvaraRadera
  5. @M: Tack! Visade sig ju att jag tog ut segern i förskott, men jag var gald en stund i alla fall...

    @O: Fan va ironiskt att jag blev skadad precis när du kom tillbaka - usch!

    @I: Ja, jag skyller på er :)

    @T: Tack. ja, du vet ju hur det gick sen... :(

    SvaraRadera