Det är väl sisådär en månad sen jag upptäckte det som blivit min absoluta favoritblogg: Hjärnfysik. Har inte missat många inlägg sedan dess, trots att Johan publicerar texter som mer liknar essäer än vanliga bloggtexter. I runt tre inlägg i veckan benar han ut vad forskning och mer publifriande experiment (såsom magikern David Blaines) lär oss om fysisk träning och hjärnan. Det är kul, användbart - och helt otroligt utförligt, nördigt, underbyggt och ändå lättläst. Ett annat av mina favoritinlägg (essäer?) handlar om hur varför hjärnan hindrar oss från att springa på vårt absoluta max (och hur man kan lura den).
Läs!
I inlägget från igår berättar han om syreupptagningsförmåga, kroppens möjlighet att få ut syre till musklerna så att de kan jobba. VO2Max, brukar det kallas. Kan man träna upp sin förmåga eller är den medfödd? Är den en avgörande faktor för hur snabb man blir som ultra- eller millöpare? Är den hemligheten bakom varför nio kenyaner sprang i mål innan förste europé i Amsterdam marathon (för att inte tala om hur många som slog mig...)?
(svaren är kanske, nej och nej - men läs Johans hela resonemang)
Jag skrev till Johan i en kommentar att om det fanns en tävling om Sveriges bästa löparblogg så skulle han själv vara tvungen att tackla den mentala utmaningen med att vara favorittippad. I alla fall av mig. Så har du inte upptäckt honom än, gör det.
Sidor
▼
Intressant!
SvaraRaderaMarkus Torgeby har skrivit lite om det här också, inte lika vetenskapligt förstås men han har å andra sidan bott och tränat med östafrikaner.
Det verkar som att intervallträning inte står så högt i kurs hos Kenyanerna. De blir bra löpare genom att springa hårt och länge. Dom har inte de största lungorna, men vad spelar det för roll när dom springer skjortan av oss ändå.
Men det måste vara hårt, tänk att springa långpass nästan varje dag i tävlingsfart. Vilket liv!
Verkligen - jag minns Markus historia från Runner's World, en riktigt tuff upplevelse. Och läste väldigt fint om kenyanerna i DN i somras, jädrar vilket tuffft träningsliv. Hade vi några tusen löparentusiaster i Sverige som satsade så hårt från unga år skulle vi också producera några världselitlöpare, men ojojoj va tufft...
SvaraRaderaTycker också att det är intressant att en så kille som Jonas Buud som nästan enbart ägnar sig åt mängdträning och ultra kan springa 1:46 på Lidingöloppet. Nu är väl han ett löparfenomen utan dess like, men det säger något om att löpning inte bara handlar om stora lungor.
SvaraRaderaVerkligen! För just ultradistanser har jag läst på flera ställen att fartträning är rätt irrelevant, men Lidingöloppet i 3:30-tempo, puh...
SvaraRadera