Jag gillar verkligen Friskis & Svettis. Utöver trevlig attityd, rimliga priser, en massa lokaler att välja mellan och roliga pass när man är på humör för sånt, så har de en skön fördel till:
Man får träna med medelålders damer.
Inte så att jag går till gymmet för att spana in medelålders damer, men min överkropp är mindre av strandspännartyp och mer av du-kan-räkna-mina-revben-på-håll-typ, så jag trivs bättre på ett gym fullt av medelålders damer än ett fyllt av testosteronstinna kroppsbyggare.
En av friskisanläggningarna som jag och L är stammisar på är Hornstull, som har två trevliga fördelar: det är på väg hem och det brukar va riktigt gott om plats. Aldrig kö till löpbanden, sällan kö till styrkemaskinerna.
Så idag var det plötsligt helt smäckfullt. Fick knappt plats att sitta ner för att ta av mig skorna i lobbyn. Fick leta efter ett ledigt skåp. Fick börja med roddmaskinen istället för löpband eftersom allt var fullt. Fullt av stora män - och kvinnor - med överarmar som mina lår. Jag fattade ingenting.
Efter några kilometer på löpbandet, när jag till slut hade lyckats lägga vantarna på ett, så föll poletten ner. Ända sen vi började träna där har det stått en lapp i ett hörn av lokalen med ett budskap om att F&S förhandlar med hyresvärden om att få tillbaka sitt tillstånd för lösa vikter, eftersom sådana bullrar när de släpps i marken. Sist jag läste lappen stod det något om att ett möte var inplanerat i september.
Mötet gick uppenbarligen bra.
Jag känner mig stor som en gräshoppa.
Men jag insåg att det gör mig faktiskt ingenting. Här och där gick det fortfarande omkring lite medelålders damer, och så länge de inte känner sig malplacerade gör inte jag det heller.
L slog för övrigt personligt rekord igen på löpbandet, fem kilometer på 33:37. Jag sprang åtta kilometer i femminuterstempo, med några spurtar här och där för att få sträcka på benen. Räknade steg för att försöka få upp frekvensen - många små steg istället för få och långa (berättar mer om det nån annan dag). Sen körde vi stenhårt en halvtimme med styrkemaskinerna och struntade i hur många steg vi fick flytta ner pinnen varje gång vi satte oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar