Inget internet på det här härbärget, så bilder kommer senare. Utmattad i bekväm säng, så det blir ett kort inlägg.
Den blöta dimman vi haft hittills försvann idag, istället 30 grader och stekande sol. Samtidigt gick rutten på branta, smala leder över en liten bergskedja.
Resultat: vackraste dagen hittills - och den tuffaste.
Vi har blivit något klokare, så vi bestämde att vi ska börja gå istället för att springa i branta uppförsbackar. Det sparade vi säkert en timme på i slutändan.
Vi började inte förrän 9:30, så det dröjde innan vi började springa om våra gående vänner som vanligt. Vi stannade och pratade med många, fikade med en grupp tjejer och käkade lunch med David.
Bytte nummer med alla för att kunna mötas i Santiago - idag sprang vi nämligen dubbelt så långt som de flesta så vi kommer inte mötas förrän vi är framme.
Kommer sakna dem - både för att de är härliga människor och för att det är roligt att ha blivit lite av en lokal kändis - flera vi träffat hade hört talas om "de galna svenskarna som springer hela vägen" innan de själva träffade oss på riktigt. Kul att vara ett freak en stund.
Men själva löpningen, då. Vi klättrade upp till en topp 400 höjdmeter upp, med lackande svett men rätt pigga ben. Sen några kilometers stapplande kutande nerför steniga, smala stigar och en euforisk spurt in på restaurangen efter två mil - till ovationer från de väntande pilgrimerna.
Åt och drack lunch i hela två timmar (köpte sex liter vatten, jättevarmrätter och dubbel efterrätt). Var rätt optimistiska med pigga ben och berget bakom oss.
Sen följde två timmar i eftermiddagshetta där vi knappt orkade prata. Tvingade oss att äta och dricka, springa, gå uppför, springa igen. Hålla oss i skuggan när det fanns någon, men nu sprang vi långa sträckor genom byar och över fält där det inte fanns skydd mot solen.
Vi hade skämtat om att ifall det inte var nytt kilometerrekord när vi kom fram skulle vi checka in och sen ta en bonustur. Nu räknade vi bara ner och bet ihop.
Klockan blev 17 innan vi stapplade in, stretchade, duschade och gav oss ut på jakt efter mat. Valenca heter staden vi är i nu. Återigen fantastisk, byggd inom en jättelik ringmur med vallgrav alldeles på gränsen till Spanien.
Redan igår hade vi sprungit längre på tre dagar än jag någonsin hade gjort på en vecka. Nu är rekordet krossat och imorgon blir lika långt igen. Men den här gången ska vi gå upp klockan sex och försöka vara framme till lunch. Så nu måste jag sova.
Dagen i siffror: 35 kilometer, 3h42min (6:20/km), total stigning 610m, snittpuls 139.
Det innebär 131 kilometer och 12h45min löpning på fyra dagar. Vi är mer än halvvägs!
Från Springjonas i farten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar