H-e! Skrek jag tyst i huvudet när jag just upptäckte, på tunnelbanan halvvägs till Bellmanstafetten, att jag har fel kläder.
I yran när jag trodde att jag var på väg att missa tunnelbanan slängde jag på mig Stockholm Marathon-t-shirten istället för Studenterna-linnet. Och upptäckte det inte på en halvtimme.
Nu har jag som tur är världens mest fantastiska fästmö, L, som jag ringde i panik och som lovade att rädda mig (som vanligt) och komma efter i bil med linnet. Kärlek!
För det är faktiskt inte kul att kuta en stafett med klubben och va den enda som inte ser ut som en smurf.
Från Springjonas i farten
Jag drömmer om att springa långt, långt. Kunna åka på semester till fots. Springa hela natten eller varenda dag i en vecka. Utan att sluta le. Jag har ganska många steg kvar innan drömmen blir verklighet, men det där med att le kommer naturligt så resten följer säkert efter. Kommer drömmen bli verklighet? Det får framtiden utvisa. I siktet just nu: testa om jag kan bli snabb innan jag blir gammal, och hålla mig hel och balanserad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka till idag!!! Tur att det finns bra människor runt dig som kan rädda upp katastrofer...
SvaraRadera/ingrid
Lite nyfiken över hur det gick och i vilket lag du sprang i??
SvaraRadera/ingrid