Äntligen är jag framme i Finisterre, och äntligen är leendet tillbaka - de sista 16 kilometrarna sprang jag och plötsligt värkte fötter och blåstäckta tår inget längre. Sprang i sval morgonsol med helt otrolig utsikt över den böljande Atlantkusten (bilder kommer).
Nu sitter jag i en kö utanför pilgrimskontoret som öppnar klockan 13, där jag hoppas få boka rum åt både duon Mikael-Bernhard (Jon tar bussen för att ta sig till Barcelona) och kvartetten svenska tjejer som är på väg från Santiago med buss. Men jag har en känsla av att bokningar inte funkar här.
Till dess ska jag smaska i mig en jättemacka och få på mig en torr tröja.
Från Springjonas i farten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar